Jag förstör

Vill bara ventilera. Kan inte ha relationer. Har sån extrem rädsla för att bli övergiven/avvisad/jag vet inte, så jag förstör alla relationer jag har känner jag. Jag sitter på toaletten och skäms, jag ville göra annorlunda denna gång. Jag älskar honom. Han sitter i min soffa. Jag har precis kastat mig ner på golvet skrikande och gråtandes över något som inte ens existerar. Jag är så rädd för att bli lämnad att det får folk att lämna mig. Men jag vill inte mer, jag ser mitt mönster och vill göra annorlunda. Men i stunden är det som att det inte går. Och just nu känner jag bara en stor skam, och rädsla över att förlora även denna underbara människa som gör så mycket gör mig, vilket jag verkar ha mer än svårt att ta in i själen. Kan inte sluta gråta och skäms att jag skrivit här.

kram på er

Gud vad jag känner igen mig.

 

Är Livrädd för att bli lämnad.

Har tjatat mig tillbaks till alla 4 relationer jag hittills haft. Är 35 år iår. Gång på gång. År efter år inte kunnat släppa taget om personen i fråga när dom vill lämna misär relationen jag alltid skapar. Bönar och ber om att få vara kvar.

Tänker  att jag ska bli bättre, snällare nu då jag blir väldigt självisk och nedlåtande i relationer. Har svårt att glädjas med min partner. Avundsjuka på att dom alltid är bättre och mår bättre än mig.

Jag är så snäll och svårflörtad i början. Testar deras kärlek till max. Visar inget tillbaka, sen när dom visat mig bekräftelse har dom själva inget fått utav mig. DÅ känner jag plötsligt att jag tycker om personen då den kämpat för mig så mycket,  men för den personen har det istället slocknat då den inget fått tillbaks.

Svårt att förklara här.

Men har ett enormt bekräftelse behov som Aldrig blir mättat. Helt omöjligt

 

 

 

[Blue Vabity]

Jag är likadan också. Rädsla att bli lämnad, ångest och oro. Överanalyserar allt. Har precis sabbat en fantastisk relation, och är nu ensam igen. Känns som jag bara sprider mörker i människors liv