Käsloproblem i allo..

Jag har problemet med att veta vad det är jag känner. Är det ilska, ångest, frustration eller lycka??

Oavsett..Så förstår jag mig inte på dessa saker. Vad är meningen med att känna sig så pass glad att man nästan spricker? Jag förstår att man kan bli glad, men överdrivet är lite väl osmakligt. Löjligt.

En skål på nyår förstår jag heller inte, vad skålar ni för, vad är the big deal?

Eller om mån säger “vad glad jag blir för dig”, ska jag då låssas bli nöjd över det trots att jag inte förstår skiten?

Är det nån mer än jag som har dessa svårigheter med känslor och vissa handlingar som man helt enkelt inte förstår dig på?

Jag har en atypiskt autistisk diagnos och hade vissa svårigheter med känslor, särskilt andra människors känslor. Man är ju liksom aldrig ense med någon om känslor annat än kanske på internet. Poängen med känslor är att våra upplevelser informerar oss om hur omgivningen påverkar oss. Förbannad blir man till exempel gärna när man blivit kränkt eller hotad, för att ilska låter oss försvara vilka vi är och vad det innebär för oss. Tråkigt nog kommer ingen göra det åt oss och vad värre är finns det regler lite överallt som syftar till att man ska slippa vara förbannad, men inte fan är det någon som utgår från dessa. Därför blir det nödvändigt för oss att bli förbannade när skit händer men också att ha känslor, identifiera känslor och handskas med känslor i relation till situationen man sitter i.