Hur fortsätter man?

[Pink Binira]

Okej, så det är ca 2 veckor kvar av skolterminen. Andra året på gymnasiet. Det har känts som en käftsmäll. ALLT. I början av terminen kändes allt så mycket bättre för min del, började äta ordentligt, den sociala ångesten försvann med tiden då jag har varit i skolan varje dag, hela terminen. Men så kom alla saker som ska göras, plugget till proven, inlämningarna, läxorna, allt. Det var här det började gå neråt. Jag är inte den högt presterade tjejen, men jag gör så gott jag kan hela tiden. Pluggar nästan ihjäl mig inför varje prov för att bli godkänd. Så kom mitt första F. F i fysik. Hur ska detta gå ihop. Har HÖGA krav hemifrån (måste få A i alla ämnen). Jag bröt ihop, tvivlade på min självbild, är det värt att fortsätta? Jag kom över dessa tankar efter ett tag, dock med en ständig påminnelse från föräldrarna om fysiken.

Jag fortsatte livet som vanligt, men jag kände mig mer och mer orklös. Träningarna blev inställda pga covid-19, som räddade livet på mig för ca 1 år sedan. Jag tog inte riktigt tag i träningen som jag borde ha gjort. Det har gått så lång tid sedan träningarna blev inställda.

Nu är vi inne i ännu en provperiod, ännu ett F på fysiken, jag bröt ihop ännu en gång. För jag kämpar så mycket. Jag kommer att bryta ihop snart. Får impulser av självmordstankar, då alla känslor är extremt starka och säger till mig att jag BORDE skada mig själv, eller bara begå självmord för ingen skulle ändå märka något. Jag vet om att allt i mina tankar är bullshit. För jag har en plats på denna jord oavsett. Men tankarna blir lätt starkare än förnuftet. I samband med en årsdag då jag blev utsatt för olika saker av mitt ex, blir allt mycket värre i tankarna. Jag ORKAR INTE ta en dusch, men samtidigt sätter jag på leendet i skolan så ingen ska märka hur jag mår. Impulserna av ångest och självmordstankar är så starka. VÄNTAR på dagen då jag bara ger upp, så det blir ett slut, på allt. Jag vill VERKLIGEN bara fullfölja min plan som jag har gjort upp…

Jag hade en ganska allvarlig depression förra året, som kändes lite liknande till det du upplever men i mitt fall hade jag en lägenhet utan kök jag inte kunde betala för, en desperat arbetssituation som inte betalade alls och en överansträngd relation till samtliga kontakter omkring mig. Under tiden vi medicinerade mig för depressionen fick jag träffa en arbetsterapeut och berätta vad det var som inte funkade. Arbetsteraputen förklarade för mig att självmordstankar är i själva verket hjärnans sätt att lösa ett problem när vi känner det som att vi saknar alternativ, men den viktiga saken och veta om självmordstankar är att de sällan eller aldrig har rätt i att det saknas alternativ. Svaret är SÄLLAN ELLER ALDRIG att vi behöver ta livet av oss.

Fysik var svårt för mig också, men studier handlar om att ta reda på och undersöka saker. Din lärare har säkert försökt förklara vad det är som fattas och som gör att du saknar godkännande. Ta en kopp kaffe, några djupa andetag och prata med denne en gång till. Förklara hur ämnet känns för dig och vad som gör det så abstrakt att det blir svårt att memorera saker. Be om hjälp och råd. Skriv ner vad de säger till dig och hitta på tid nu så du kan fokusera på just det ämnet. Du behöver det här ämnet och du har inte tilldelats F två gånger nu för att det är något fel på dig, för att du är hopplös eller för att du förtjänar att må dåligt, saninngen är att du behöver ta ett bättre grepp till att integrera fysik till resten av programmet för att du ska ha nytta av det. Du är inte alls den enda som misslyckas i ämnen, speciellt inte fysik, men nu när du inte blir godkänd riktigt så behöver du ta på dig de resurser du behöver för att få ämnet avklarat.

Om du får F så kan du läsa upp betyget senare i lugn och ro på Komvux. Vore inte det en skön tanke?

Jag vet inte varför du “måste” få A i allt. Det finns massor av bra utbildningar som inte kräver så höga betyg, massor! Alla kan inte få A i allt. Tänk om alla som inte fick A i allt tänkte som du, det vore ju fullständigt orimligt! Nej, mitt tips är att sänka dina betygskrav så att du får andrum. Skjut upp fysiken till efter examen. (Kolla reglerna kring detta först, jag är inte uppdaterad). Som det är nu kör du dig själv i botten. Fast du har jättebra betyg känner du dig missnöjd. Din kropp och själ säger ifrån att de inte orkar mer. Du är säkert jätteduktig och ambitiös men mår dåligt i onödan för att de har för höga krav på dig själv. Du är värd bättre! Mitt tips: Sök bland alla utbildningar som finns och kolla vilka betygskrav som finns. Kan du inte komma in på läkarlinjen kanske du kan bli audionom. Kan du inte bli psykolog kan du bli arbetsterapeut osv. Liknande jobb men lägre söktryck. Det finns massor av bra utbildningar bara du letar runt lite, tro mig!

Stor kram och lycka till!

[Indigo Jysyne]

Hej!

Jag tog också gymnasiet allvarligt. Nu när jag blivit äldre har jag konstaterat att det inte hade så stor betydelse som jag trodde. Man kan läsa upp betyg på komvux och man kan läsa en annan inriktning så man kommer in på det man vill på högskolan. Det gick bra även för dem som inte varit så duktiga på gymnasiet. Många tog igen det sedan. Du behöver inte känna hopplöshet på grund av din prestation. Livet är så mycket mer. Gör så gott du kan och försök sedan att berömma dig själv och var nöjd med dig själv. Du är bra du duger. Det finns vägar framåt även om du inte är så bra i fysik. Du har ett liv att leva och det kan vara härligt.
Varma kramar