Hej!
Jag är ledsen att du går igenom det här. Och tack för att du ändå mitt i allt elände väljer att tala ut, du är stark som väljer att bryta tystnaden fastän du mår så dåligt. 🙂
Trots dina självmordstankar och försök kämpar du för att hitta ljus, hitta det som kan få dig att vilja leva igen. Är jag väldigt kliché om jag säger att det kommer bli bättre? Du säger att du endast lever för att inte krossa din mammas hjärta. Det är tydligt att du är en empatisk person, och jag tycker du är så väldigt fin som vill finnas kvar för din mamma. Men du då? Vem finns till för dig?
Mitt tips till dig är att börja leva mer för din egen skull. Finns till för dig själv, hitta det som gör dig lycklig, det som får dig att le och skratta. Oavsett vad, ägna dig åt det som får dig att må bra. Även om det är svårt att famla i mörkret är iallafall jag övertygad att du kommer att hitta något som du tycker om. Och när du väl hittar något, håll fast vid det och ägna dig åt det som får dig att må bra.
Kan du inte ta och skriva en lista på det du tycker om? Vare sig det är filmer, djur eller teletubbies – kan du försöka trycka in mer sånt i ditt liv som det är nu? Ägna dig åt den du är och det du tycker om, hitta de fjantiga, roliga sakerna i vardagen som ger just dig ljus.
Sen undrar jag om du får någon hjälp för din diagnos? Träffar du en psykolog eller terapeut du kan prata med om dina bekymmer?
Ta hand om dig. <3
