Kärlek är skit

Jag är skit rädd för att bli kär igen. Inte efter vad som hände i år med mitt ex. Nu små gillar jag en kille men han skrev precis att han är osäker. Så jag fick en ångestattack. Asså jag skär mig fortfarande och äter mindre och mindre men jag kan vara glad ibland. Jag vill inte få mitt hjärta krossat igen så det bästa är väll att bara skita i det. Jag har alltid tänkt att jag ska leva upp och sedan i tonåren få den perfekta killen leva ett Disney liv och nu blir det så här. Jag sumpar allting för mig själv. Jag trodde verkligen vi skulle bli en grej…. wow jag låter så självisk. Förlåt till dig som läser. 😞

Hej!
Du behöver absolut inte be om ursäkt för att du valt att uttrycka dina känslor på detta forum, det är SÅ bra och modigt av dig att du väljer att tala ut! <3

Pratar du med någon, terapeut eller psykolog, om hur du mår? Du skriver att du självskadar både genom att begränsa din kost och genom att skära dig själv. Det låter som att du när på mycket, och att prata med någon kan hjälpa.

Det finns inget perfekt liv, inget perfekt förhållande och ingen perfekt person. Du behöver inte leva ett "perfekt" liv för att vara lycklig, det är snarare så att strävan efter perfektion kommer göra dig olycklig – vilket den verkar göra! Det mesta behöver faktiskt bara vara "good enough". Och det som är bra nog är det bara du som kan avgöra. Det bästa råd jag kan ge dig är att leva livet såsom du vill, lev livet på det sätt som gör dig lycklig! Hitta de saker och, hobbyer och personer som gör dig glad.

Känner du en skräck att bli kär igen kanske du behöver ge dig själv lite mer tid att komma över ditt ex?

Ta hand om dig. <3

Låter som en logisk reaktion att få en panikångestattack när den andra tvekar, eftersom det påminner så om när relationen tog slut med exet. Just att värna om sig själv och inte vilja bli hjärtekrossad igen förstår jag också absolut. Tyckte det lät himla mysigt att få den där Disney-films relationen! Tror du kommer hitta din drömprins och som får dig att känna dig trygg. Låter även som att det snarare är han som sumpar chansen att få till en fin relation här – och inte att det beror på att det är du som avvisar. Kanske har han saker i sitt bagage som gör honom skräckslagen för att inleda något?

Känner med dig.

Stor kram!