Ingen livsenergi kvar

Okay, har varit på bup och vuxen psyk i 3 år nu och inte ett jävla piss dom gör hjälper så blir till att försöka här istället.

allt jag gör känns bara meningslöst, kan knappt ta mig ur sängen för vad får jag ut av det, vill bara sova så jag slipper alla tankar.

jag hade dåliga betyg när jag gick ur gymnasiet och kom inte in på någon skola som mina föräldrar nästan tvingade mig till att söka till, utöver det känner jag bara att jag är helt meningslös, hade teoriprov till körkort igår och misslyckades men kompis frågade hur det gick och jag sa som det var, så svarar han ett försök till annars blir det rep och vinden, känns inte så jätte bra att säga det till någon som har försökt ta sitt liv tidigare känns inte som någon direkt skulle bry sig om jag dog

Sätt en massa utmaningar framför dig, en lista med mål att genomföra, utmana dina rädslor.

[Teal Sokubi]

Jag tog körkort vid 32. Fattar att det känns som ett helt annat liv. Jag trodde med det inte fanns mer efter 25 men det gör det! Jag tog kortet medan jag pendlade med buss med två små barn under 6 år till dagis och jobbade heltid. Fattar än idag inte hur jag gjorde men jag minns ty jag tänkte på han Mats i ” i en annan del av Köping” som har en funktionsvariation men tar körkort. Då kände jag bara att när då kan fan jag med. Jag tror man måste hitta nya förebilder och nya ramar att förhålla sig till. Det är så lätt att fastna i sin bubbla, särskilt om kompisarna tar körkort och typ flyttar hemifrån, kommer på vad de ska plugga och kommer in osv .