orkar inte längre

jag har mått dåligt i flera år nu men har aldrig försökt eller kunnat hitta hjälp. jag vill inte göra det därför att jag inte förtjänar att må bra, men det börjar bli svårare att hitta orken att leva varje dag. mitt liv känns bara värdelöst. jag har isolerat mig själv från alla jag känner och vägrar prata med någon om hur jag mår. jag ser hellre inte poänget i att göra det när ingen bryr sig. det finns verkligen ingenting som gör att jag vill fortsätta att leva, men jag har inte hittat modet att ta självmord än. oavsett vad någon säger så vill jag inte leva, jag. vill. inte. leva. men jag lever ändå och det gör mig galen på riktigt. jag har inga vänner, inga intresser, inga skäl att stå upp på morgonen. mina studier är obefintliga därför att jag inte studerar eller bryr mig om att studera. av vilken anledning borde jag leva då? på vilket sätt är världen bättre med mig i den. jag behövs av ingen och minst av alla av mig själv.. jag orkar verkligen inte längre..

[Pink Binira]

Läser vad du skriver och jag är hemskt ledsen att du känner som du känner. Det kan kännas meningslöst alltihopa, hela tiden, jag vet. Men det är precis då man inte ska ge upp! Jag själv har varit i den situationen som du beskriver nu, det är oerhört smärtsamt. Även om du inte har några intressen eller liknande, försök hitta en anledning till att gå upp varje morgon och fortsätta kämpa. Att skapa en rutin är också väldigt bra, då har du något att lita på när det blir alltför jobbigt! Ett tips för att få lite positivitet i vardagen är att skriv ner varje gång någon ger dig en komplimang i din mobil tex. Säger någon “du är så snygg” till dig, skriv ner det, så kan du kolla tillbaka på det när det känns för jävligt. Att skriva 3 saker man vill uppnå med dagen kan även göra det mer meningsfullt, tex, gå en promenad, träna, läsa x antal sidor i en bok, lyssna på en podd. Det behöver inte vara något stort, utan bara något litet!

Jag rekommenderar dig att prata med någon som kan hjälpa dig! Har du någon i din närhet som du kan vända dig till? Är det någon som vet hur du har det?

Jag hoppas att du fortsätter leva och får känna att det blir bättre! DU är värd att leva och DU finns av en anledning!

Kram!