Kanske konstigt att fråga ang svärmor

Hej

Vet ej hur jag  ska hantera hur min svärmor behandlar mig.

Kvittar vad jag gör

Hur jag gör

Så är hon inte nöjd

Måste även tillägga att jag och min sambo går igenom en kris nu så det gör inte detta bättre. Han är ensambarn och lite av en morsgris.

Men han  har även nu insett att det aldrig kommer att fungera mellan hans mamma och mig.

Detta tar så mycket av mina krafter då jag blir så ledsen  och svårt att släppa det

Har aldrig blivit så här illa behandlad av innan.

(Inte ens av min fd svärmor där jag och hennes son hade en skilsmässa som var riktig kaotisk bla tingsrätten och massor med pajkastning)

Min sambo har försökt att prata med henne

Men jag upplever att han är rädd för henne.

Hon är inte välkomna hit längre

Det värsta är nog i detta att sprider lögner om mig.

Och hon vägrar lyssna på mig bla nu jag och sambon har det tufft

Hon lyssnar på honom

Sedan säger hon att jag är stygg

Hon har kritiserat mig sedan jag träffade henne andra gången

Och ja hon kritiserar precis allt jag säger och gör.

Var tyst det första året.

Sedan sa jag till henne på skarpen.

Det hjälpte någon månad sedan var hon igång igen.

Min kollega sa så här när jag frågade om råd vad jag gör för fel

Hennes svar : du andas

Ja det känns som det.

Det har gått så långt nu att jag överväger att lämna min sambo

Snälla ge mig råd

 

[Purple Fuvaco]

När jag läste texten så funderade jag på om jag hade skrivit något som jag glömt bort!
det är så likt min situation!
min svärmor hatar mig och har fått tagit så mycket skit från henne. De blev ej bättre då jag blev sjuk, då såg hon sin chans att förminska och stampa på mig ännu mer.
funderar också på att lämna min sambo, men de e ju åt skogen att det ska va såhär pga tok!
hur många år har du stått ut med henne?
Bland de värsta är då min sambo fyller år, hur löser ni de dagarna?
men du kan va glad över att du rivit ifrån åt henne…de har jag aldrig gjort till min…men jag har en känsla av att de inte skulle hjälpa något.
känner du att du hindrar din sambos liv pga att du inte kommer överens med hans mamma?

Tack för ditt svar

Man känner sig så ensam och ja ynklig

Så det var skönt att höra att man inte är ensam.

Jag har levt med min sambo i två år bara

Hon började redan när vi hade träffats i en månad dvs andra gången hon träffade mig.

Mina föräldrar lever inte och har inga syskon och har min släkt i södra Europa

Är dock född i Sverige

Har gått igenom rätt mycket i mitt liv

Vet om det är det som gör att hon försöker med alla medel att trycka ner.

Att jag är överlevare

För något är fel jag vet inte

Födelsedagar firar inte direkt i denna släkten

Det hade jag inte klarat

Så jag säger från hela mitt hjärta din stackare ❤️❤️❤️❤️

Hur gör du då på julen

Sedan jag skilde mig och barnen är vuxna så är julafton inget speciellt.

Älskar att julpynta och mysa men som sagt var julafton klarar mig utan

I år om jag stannar kvar så kommer jag vara hemma

Valde även det förra året.

Sambon ringde hem för att ställa en fråga

Då skriker tanten i bakgrunden

Vad det är för fel på mig som inte kommer!!!

Blev helt chockad även faktiskt min sambo.

Jag blev väldigt ledsen och nästan en panik attack.

Hur länge har du stått ut?

Purple Fuvaco skrev:

När jag läste texten så funderade jag på om jag hade skrivit något som jag glömt bort! det är så likt min situation! min svärmor hatar mig och har fått tagit så mycket skit från henne. De blev ej bättre då jag blev sjuk, då såg hon sin chans att förminska och stampa på mig ännu mer. funderar också på att lämna min sambo, men de e ju åt skogen att det ska va såhär pga tok! hur många år har du stått ut med henne? Bland de värsta är då min sambo fyller år, hur löser ni de dagarna? men du kan va glad över att du rivit ifrån åt henne…de har jag aldrig gjort till min…men jag har en känsla av att de inte skulle hjälpa något. känner du att du hindrar din sambos liv pga att du inte kommer överens med hans mamma?

Jag har haft ett antal svärmödrar och en sak som alla killar har gemensamt är att dom inte säger ifrån när deras mammor är taskiga mot deras partners. Varför är det så?Jag hade inga som helst problem att säga ifrån när min mamma klagade på mina partners ( ingen dög) Jag kunde inte låta bli att säga ifrån, trots att min mamma kunde vara ganska hård när hon satt den sidan till, och jag var t.om rädd för min mamma när jag var barn. Ändå sa jag ifrån när hon kritiserade min älskade partner,det var helt självklart! Så vad är detta med män och deras mammor? T.om dom killar som hade dålig relation till sina mammor sa aldrig ifrån. Min senaste partners mamma (våran relation är i vila just nu, vi vet inte om vi ska fortsätta)är nog en av dom värre svärmödrar jag haft. Inte för att hon säger något elakt rakt ut, men det ligger hela tiden i undertonen. Och att hon behandlat mig kyligt helt utan värme dom gånger jag har varit hos hans föräldrar. Det är nog det värsta…Människor som visar lite hjärtlighet, skratt osv gör att jag slappnar av direkt och själv börjar skratta. Jag blir som en annan person, t.om social och humoristisk när folk är såna! Men hon var helt tvärtom, neggig och sa aldrig välkommen, tack, varsågod och liknande självklara saker. Sen är det ofta kritik mot mig när min partner pratar med henne i telefon. Hon kan säga typ: “jaså hur har hon råd med sånt”(jag var på en skönhetssalong, hade fått ett erbjudande, och min kille råkade säga det i telefon när hon frågade vad vi hade gjort ) Jag tycker det var en konstig kommentar, hon vet ju ingenting om min ekonomi. Hans pappa är lite samma person. Tyst och inte välkomnande.

 

[Purple Fuvaco]

Oj oj vad detta är bekant!! Min sambo har aldrig skyddat mig eller tagit mig i försvar. Han har snarare skylt allt på mig att jag inte förstår skämt, att jag överdriver och till och med att jag hitta på. Inte ens när hon var spydig mot mig och sa spydigheten direkt till honom kunde han säga någonting. Hans ursäkt till mig var att det hon sa inte var något han reagerar på (jag har på grund av en neurologisk sjukdom svårt att vara i värmen) Hon tyckte det var konstigt och har sagt både till mig och till min sambo att kan jag inte vara där det är varmt då får jag väl flytta någonstans till Nordpolen eller sydpoolen.

hon tyckte det var konstigt och har sagt både till mig och till min sambo att kan jag inte vara där det är varmt då får jag väl flytta någonstans till Nordpolen eller Sydpoolen.

Man känner sig så fruktansvärt ensam, Typ någonting som katten har släpat in.

typ någonting som katten har släpat in.

Varför pojkar det så vet jag faktiskt inte, jag har samma som dig försvarat min sambo gentemot min mamma när hon har tyckt han har gjort fel på saker och ting. För det är väl det man gör när man älskar någon att man försvara den personen och backar upp den personen enligt min mening i alla fall.

att hon säger så man gör tycker jag är väldigt fel hon har inte med din ekonomi och ditt liv som så att göra ibland känns det som att dom är avundsjuka på att någon har tagit deras son ifrån dem.

min sambos mamma har flera svär döttrar och dom är inga problem med,  hon snarare kommer till mig och berätta om hur fantastiska dom är och hur bra dom är.

nu för tiden kommer hon aldrig förbi TACK Å LOV!!😅

min sambo vet vad jag tycker om hans mamma och han vet att inte jag vill vara uppe i henne. Jag har stått ut med henne i sju år under de åren så har hon lyckas trycka ner mig i Skoskaften rejält.
så julen firar vi med min mamma eller själva.
Men jag känner inte ok aldrig känt att jag passar in i den här konstellationen då jag hela tiden har blivit behandlad som skit därav att jag funderar mycket på mitt liv hur jag vill ha mitt liv.

men jag känner inte ok aldrig känt att jag passar in i den här konstellationen då jag hela tiden har blivit behandlad som skit därav att jag funderar mycket på mitt liv hur jag vill ha mitt liv.

Varför ska jag vara olycklig i någonting om jag inte måste. när man ta upp det med någon utomstående så får man ofta till svar att det är inte svärmödrar när man ska leva med men det påverkar sån stor del utav tillvaron för det är ändå en del utav den familjen man kommer in i.

önskar att jag hade en lätt lösning på våra bekymmer men de har jag inte tyvärr, men det är skönt å veta att jag inte är ensam i detta!❤️

Detta är nästan lite skumt.

Allt är ju nästan som jag upplever det.

Dock lever inte min svärfar och att jag aldrig tidigare haft en sådan svärmor.

Har nog haft tur.

Så det är det enda som inte stämmer med mig.

Jag förstår inte varför dessa män inte slår näven i bordet.

Kan ibland känna att hon vill ha honom för sig själv

För hon har inte tyckt om någon av hans andra kvinnor.

Jag är den 3 dje han har efter hans skilsmässa för 8 årsedan

Hon tyckte om hans exfru i början men i inte dom sista åren. (har kontakt med henne)

Sedan träffade han en kvinna

Dom bodde dock inte ihopa

Och inte heller den han hade innan mig

Bland det första jag fick höra av omgivningen var hon inte tyckte om  hans andra kvinnor.

Lade inte så mycket energi på det.

Var ju förälskad upp över öronen.

Men nu fattar jag ju.

Har sagt det till henne

Jäklar i hoppet vad hon blev arg och påstod att jag ljög

Sade det dessutom i vänlig ton

[Purple Fuvaco]

Min app krånglar, de jag skriver försvinner…

men jag tror vi måste stå på oss, man kan inte vända ut och in på sig bara för att vara någon till lags!

har du funderat på ett särboförhållande? De tankarna har jag haft bara för att kunna börja läka och samla mig. Då kan jag bestämma vem jag släpper in.
kag har väntetid länge på att min sambo ska slå näven i bordet men efter över 7 år så vet jag att de aldrig kommer att hända tyvärr.

I 7 år!!!!

Jag är i det läget nu.

För hon kommer aldrig acceptera eller respektera mig.

Det enda är hon inte få komma hit.

I förra veckan så kom hon ändå för sambon ville det och då var jag och sambon inte direkta vänner.

Gav henne en sista chans.

Men det hjälpte inte.

Hela tiden tjuvnyp och ner värderar mig

Kvittar hur jag svarar henne.

Där gick min sambo in och sa till

Men det hjälpte inte

Men tycker han skulle ha slagit näven i bordet. Men icke. Så det slutade som vanligt att vi blev ovänner igen svärmor och jag

Denna gången behärskade jag mig. Har aldrig varit så lungn så länge.

Men när hon bara fortsätte och fortsatte så tillslut efter ha blivit nedtryckt och tjuvnyp i 2 timmar fick jag nog och insåg att hon ALDRIG kommer ja acceptera eller respekterar mig

Felet är att jag andas …

 

[Purple Fuvaco]

Ja du de finns då folk till allt!
Hur går dina tankar om framtiden?
De värsta för min del är att jag alltid funderar på vad jag gjort för fel och varför jag aldrig duger.
Men tekniskt sett så kan jag inte ha gjort något eller sagt något fel…de har jag aldrig hunnit med för första gången jag träffade den människan så va hon otrevlig. Han ju aldrig göra eller säga något dumt.

jag tror att felet ligger hos dom, inte hos oss. Vissa människor tror jag har bestämt sig för att bete sig som en röv mot andra. Och som du berättar så blir hon aldrig nöjd.

Förstår dig hur du känner.

Det precis så jag känner

Första gången så pratade vi i 3 minuter.

Andra gången hann jag knappt öppna munnen innan hon började vara spydig.

Så jag funderar på att flytta från min sambo

För detta tar så mycket energi och vi bråkar mycket om detta

Jag skulle kanske sagt till henne direkt

Men kände att säga till en dam som då 77 år är inte min grej

Dessutom tänkte att bara hon lär känna mig så ändrar hon sig.

Men ack vad fel jag hade

Sedan var jag ju så förälskad

Så över 1 år tillät jag henne trycka ner mig

Ha då i åtanken att hon bor i samma by.

Hon kunde bara dyka upp

Men tillslut orkade jag inte mer.

Men det blev bara värre och värre.

Felet är att jag andas

Ja jag känner som något katten har släpat in.

Hon har ju även gjort så att hans släkt inte vill träffa mig.

Jag vet detta inte är mitt fel men jag blir sårad och ledsen.

Pratar din svärmor illa om dig till andra? Bor ni nära varandra?

[Purple Fuvaco]

härre gisses att läsa de du skriver känns som att titta sig i spegeln! Kan din och min svärmor vara släkt tro!?
ja min sambos mamma bor ett stenkast bort bara, så hon dök upp som gubben i lådan. Blev en otrolig stress då den där obehagliga människan bara kunde dyka upp. Så tillslut så ville jag inte vara hemma det som ska va mitt hem å trygghet blev ju inte de. Så fort jag hör något ute så sprätter jag upp å tittar i fönstret av oro att det är hon.

Ofta dök hon upp då det bara var jag hemma.
hon älskade att göra klart för mig att dit jag nyss flyttat va hennes sons hus. Så hon berättade å beskrev alltid hur han vill ha de med saker och ting. Under lång tid så va de som att jag inte fanns.

jag skulle också bett henne fara å flyga för länge sedan men i stället så lät jag henne köra över mig totalt.
jag förstår dina tankegångar, lika som mina. Som du säger så tar det så mycket energi och självkänslan som va obefintlig innan har ju inte blivit bättre av allt detta.
även fast tanten inte kommer förbi längre så bråkar vi om det än. Och jag känner sånt obehag runt henne.
ja hon pratar mycket skit skulle jag tro! Har ingen kontakt med någon på sambons sida. De är ju lite samma skrot å korn…ja fast ingen slår tanten iofs.
men ingen i hans fam vill ha med mig att göra. Vi håller det artigt de få gånger vi ses men det är allt.
sitter ständigt och letar lägenheter och jag ångrar sååååå att jag inte gick mycket tidigare. Jag blev varnad av mina arbetskollegor för att det inte va något för mig, de va lite ”speciella”men lyssnar jag…NÄ!

Nä vi måste tänka på oss själva och hur vi vilja de och vad vi mår bra av.

som du skriver så sårar allt detta så otroligt mycket och frågan är väl om det är värt de?

Vad jobbigt det måste vara att ha en svärmor så nära, min bor typ 50 mil bort och vi har träffats bara några ggr på dom 6 åren jag och min kille varit ihop…Annars hade det nog inte funkat. Min kille tror att hon är avundsjuk på mig och vill ha honom för sig själv(så som ni också skrev här.) Hon har bara en son resten är döttrar. Döttrarnas respektive verkar hon däremot gilla, de är inget hot, de är ju män. Hon frågar ofta min kille varför jag aldrig följer med när han åker och hälsar på dem. Av någon märklig anledning vill hon träffa mig trots att hon är så spydig mot mig. Jag kanske skulle orka träffa henne (och hennes man/min killes pappa)om det handlade om en fika eller middag, men det funkar inte eftersom dom bor så långt bort och jag är inte beredd att betala en dyr hotellnatt bara för att träffa dem. Tidigare sov jag över hos dom, men det gör jag aldrig om. Kände mig aldrig välkommen. Mamman satt i tv rummet och läste långt in på natten och det var precis utanför gästrummet där vi låg och var intima, typ… Detta hände varje natt.Varför gick hon inte och la sig, hennes man hade ju lagt sig. Kändes som hon “vaktade” på oss. Ungefär som: “man vet ju aldrig vad den där galna kvinnan kan göra med min son, så det är bäst att sitta här utanför”.. En gång försökte hon avbryta en planerad aktivitet som jag och min kille åkte iväg på. Hon ringde och sa att min kille måste åka hem för att träffa någon ur familjen som spontant kom och hälsade på…Men vi var ju uppenbarligen upptagna med vår aktivitet. Det fattade inte hon så när vi kom hem igen fick min kille nästan en utskällning för att han inte kom hem när den här släktingen ur familjen kom och hälsade på…Hon tog ingen notis om att hennes son hade en gäst att ta hänsyn till först. Nämligen mig…Och hon skämdes inte för att skälla på sin son när jag stod en bit ifrån..Och då är de så perfekta med allting annat, så hur kunde hon skämma ut sig så, det är obegripligt.Hon kände inte mig ens på den tiden. Jag var mållös……men min kille verkade inte förstå hur sjukt det var…Vi hade redan planerat en hel dag med en aktivitet så vi ville inte avbryta den och åka hem till hans föräldrar förrän på kvällen. Så nej, aldrig mer att jag hälsar på dem. Men om de skulle hälsa på sin son här i stan kan jag tänka mig att ta en fika hos honom (vi är särbo) men dom kommer sällan och hälsar på mer än någon gång så det har inte varit aktuellt.