Jag är en kvinna som gillar män och har en position i mitt arbete som gör att jag är och ska vara utåtriktad, hjälpsam och trevlig. Gärna glad, det är jag ändå.
Två gånger i veckan kommer en grupp människor som ska utöva sin aktivitet. Jag finns alltid med och är behjälplig. I den här gruppen finns en mamma (runt min ålder) som är väldigt fysisk. Hon kan aldrig bara säga mitt namn och att hon eller dottern behöver min hjälp. Istället tar hon på mig. Lägger båda händerna på mina axlar eller en hand om ryggen och ber mig om hjälp eller vill berätta något. Det är bara hon som gör så! Alla andra föräldrar pratar med mig utan att röra mig. Jag får en olustig känsla varje gång.
Mamman är gift och har barn. Hon är själv utåtriktad och glad. Ikväll var hennes man med också. Men det hindrade henne inte från att inte ta på mig och säga hej då.
Vad ska jag göra? Jag går omvägar för att undvika henne, fokuserar mer på de andra och pratar direkt till hennes dotter utan att titta på henne. Allt för att avleda henne.
