Väntar på en massa besked (panik)

[Red Dykepi]

Jag håller på att bli tokig! Jag väntar just nu på en massa besked av olika slag, och flera av dem är av sådant slag att om de inte blir positiva så kommer det att få förödande konsekvenser. Jag har alltid haft svårt att hantera stress, men jag brukar ändå kunna hantera att gå och vänta på ett eller två viktiga besked. Nu handlar det dock inte om ett eller två besked, utan om betydligt fler än så. Dessutom har jag redan väntat på, och fått, åtskilliga besked under det senaste året. Jag har lagt så oerhört mycket energi på att stå ut med ovissheten, så att bägaren nu har runnit över. Jag har bara panik, panik, panik. Hela tiden.

Jag har som sagt aldrig varit bra på att hantera stress, och i synnerhet inte sådan här blodigt allvar-stress, men nu har jag haft väldigt svårt att låta bli att slå på mig själv i frustration och panik, för nu är det bara för, för, för, för, för, för MYCKET! Om allt som måste gå vägen gör det, så kommer det att bli bättre efter nyår, men jag vet inte hur jag ska stå ut med allt fram till dess. Denna jävla ovisshet…

Till saken hör att jag, genom hela livet, har provat typ hundra miljoners miljarder strategier för att hantera stress, men INGEN av dem har fungerat. Jag har även tagit professionell hjälp, men det har inte heller hjälpt. Jag VET ju att alla scenarion inte är lika troliga, jag förstår intellektuellt att jag borde försöka släppa oron eftersom jag inte kan göra någonting åt den, men jag KAN inte göra det. Det är alltså inte så att jag inte kan tänka på olika sätt kring oron, eller se den ur olika synvinklar, utan det är precis tvärtom. Men alla tankesätt och resonemang förändrar ändå inte mina känslor. Att ändra tankesätt, sätt att agera et c. har aldrig någonsin hjälpt mig, även om jag snabbt kommer på tio, femton olika sätt att tänka och göra på.

Positiva tankar förändrar inte negativa känslor, precis som att negativa tankar inte förändrar positiva känslor. Om jag tänker “jag är tjock” en hel dag, så förändrar inte det mina känslor ett skvatt, för jag ÄR ju inte tjock. Det SER jag ju. Att jag inte är tjock, är fakta. På samma sätt är det fakta att det kan komma att bli x antal olika besked, alltifrån himmel till helvete. Det är också fakta att även om det i vissa fall är större chans att det blir ett positivt besked, så KAN det fortfarande bli negativt. Risken är inte pytteliten, och så länge den inte är pytteliten så finns det ingenting i hela världen som kan få mig att inte känna panik. Om det inte sker något revolutionerande på den fronten, vad nu det skulle vara.

Men overklighetskänslorna växer och jag blir bara mer och mer panikslagen för varje dag som går. Just nu känns det som om jag lever i en mardröm, där jag är fast i en bubbla där ingen eller inget kan komma in. Så känns det alltid när jag är extremt stressad, och så fort stressen släpper så spräcks också bubblan och allting känns normalt igen. Men den här gången är det flera månader jag måste klara, och det vet jag fan inte hur det ska gå till.

[Red Dykepi]

Nu går jag under snart. Jag drunknar i all denna ovisshet. Hela min framtid är ett enda stort frågetecken bestående av en väntan på en massa olika besked. Totalt 19 stycken. Jag orkar inte detta. Jag har panik, panik, panik hela tiden.

Hur klarar du praktiska göromål? Handla, äta, städa? Får du hjälp av någon vän eller familjemedlem ifall du inte klara det? Jag försöker med mindfulness när jag får panik. Hjälper inte det brukar jag ta en lugnande tablett,då blir jag verkligen lugn och obrydd, men det är bara för stunden. Så det är inget jag kan göra varje gång, bara när jag sitter och skakar och gråter av panik, när jag inte kan ta mig iväg till något viktigt. Då funkar det.  Annars är mindfulness via någon app eller youtube mitt tips. Ge det tid om det inte funkar i början.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Hur klarar du praktiska göromål? Handla, äta, städa? Får du hjälp av någon vän eller familjemedlem ifall du inte klara det? Jag försöker med mindfulness när jag får panik. Hjälper inte det brukar jag ta en lugnande tablett,då blir jag verkligen lugn och obrydd, men det är bara för stunden. Så det är inget jag kan göra varje gång, bara när jag sitter och skakar och gråter av panik, när jag inte kan ta mig iväg till något viktigt. Då funkar det. Annars är mindfulness via någon app eller youtube mitt tips. Ge det tid om det inte funkar i början.

De praktiska sakerna har jag lyckats klara av. Det svåra är inte att göra det jag ska, utan att TÄNKA på annat än beskeden. Så jag gör det jag ska, men går hela tiden och tänker på de här beskeden och oroar mig.

Vad skönt att mindfulness och lugnande medicin fungerar för dig! För mig fungerar inte mindfulness alls, jag blir bara mer stressad. Tyvärr… Jag har tidigare haft en lugnande medicin (Lergigan) som hjälpte vid svår ångest, men mot extrem stress hjälpte den tyvärr inte alls. Jag har provat SÅ många saker, men inget har hjälpt mig att klara av att vänta på viktiga besked.

Idag kom i alla fall ett av alla besked, och det var positivt. Nu är det “bara” 18 kvar…

Vad skönt att du inte blir förhindrad att göra det du ska, det är iaf positivt! Det är hemskt att bli handlingsförlamad som jag kan bli då och då.

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Vad skönt att du inte blir förhindrad att göra det du ska, det är iaf positivt! Det är hemskt att bli handlingsförlamad som jag kan bli då och då.

Ja, jag kan tänka mig att det är jättejobbigt att bli handlingsförlamad.

Oj oj, 19 st 😱 vad är det för typ av besked? Låter helt absurt jobbigt. Måste du vänta på alla till efter nyår? Kram till dej ❤️

[Red Dykepi]

Anonym skrev:

Oj oj, 19 st 😱 vad är det för typ av besked? Låter helt absurt jobbigt. Måste du vänta på alla till efter nyår? Kram till dej ❤️

Ja, det är verkligen sjukt jobbigt! Jag håller på att bli galen av all ovisshet.

Några av beskeden gällde nya frilansuppdrag, och det har jag fått några nu, så nu klarar jag mig åtminstone en månad framåt. Ett annat besked gällde ett besvär i munnen och det har jag också fått besked om (och åtgärdat).

De övriga beskeden gäller bl.a. förlängd sjukpenning på deltid, antagningsbesked från högskolan och besked om stipendier. De flesta beskeden gäller stipendier. Det kanske inte låter så farligt att gå och vänta på den typen av besked, men stipendier är avgörande för att jag ska kunna gå utbildningen jag sökt. CSN räcker inte till all kurslitteratur, närträffar (distansutbildning) m.m. Min funktionsnedsättning gör att jag behöver använda mig av understrykningspennor som hjälpmedel, så jag kommer inte att kunna låna kurslitteratur på biblioteket utan måste köpa alla böcker. Dessutom finns det inga sommarjobb som är tillgängliga för mig, och jag kommer inte heller att orka sommarjobba eftersom utbildningen är på heltid vilket bara det innebär en stor utmaning. Så jag måste verkligen få hjälp via stipendier om jag ska kunna ro det här i land. Och jag behöver verkligen, verkligen utbildningen.

Många av beskeden kommer nog innan nyår, men det som blir bättre efter nyår är min livssituation (och därmed mitt mående) under förutsättning att jag kommer in på utbildningen, har råd att gå den, orkar med den och klarar av den.