Jag mår så dåligt över mitt beteende, hur jag kör över människor, skriker, bråkar, klagar och är bitter. Vet att det inte är okej men jag kan inte kontrollera mina känslor. Ena stunden är jag lugn, vänlig, omtänksam, visar medkänsla, skojar och är väldigt förstående. Precis som jag vill vara, då är jag mig själv. Helt plötsligt från ingenstans är jag förändrad. Då har jag istälet en elak attityd, försöker trigga igång saker, ältar det som varit, skyller ifrån mig, är vass mot andra, pratar om olämpliga saker, är självupptagen och otrevlig. Har gjort mig osams med så många vilket ger ännu mer ångest. Jag skäms eftersom jag vet att det inte funkar att bete sig hur som helst.
Har varit gravid ett antal gånger men det har aldrig varit såhär. Ibland får jag mörka tankar om att jag gör fel, att jag är en dålig mamma som skaffar fler barn än jag orkar med. Mina barn är det som ger mig styrka i livet, vill mer än något annat att de ska få en bra och trygg uppväxt. Tänker på hur de påverkas av detta. Vet inte vad jag egentligen vill ha sagt men känner att jag behöver få skriva av mig. Ska det verkligen vara såhär? Från vården får jag ingen hjälp, mitt största problem är att jag inte blir tagen på allvar. De tycker att saker och ting fungerar, att läget är under kontroll. Jag hittar inte på det här för att få uppmärksamhet, jag vill bara ta tag i situationen innan det spårar ur.
