Ensam i julkaos.

Jag vet inte hur jag ska börja. Jag är 14 år. Samma sak varje år. 1 eller 2 veckor innan jul lovar pappa oss en riktig jul. En jul utan alkohol, bråk och slag. En jul med skratt, gran, värme och trygghet. Även om jag så väl vet att det kommer bli som alla andra år hoppas jag ändå någonstans att det blir en riktig jul. I skolan ska man berätta vad man önskar sig. Ja, mumlar om någon hund och springer på toa. För vad ska jag ens säga? Hur skulle dem kunna förstår? Det går bara inte.

Dagen innan jul kan jag hitta hans hemliga ”Alkoholgömma” där han går och dricker när ingen ser. Ligger vaken hela natten och räknar timmar och minuter. På julafton är pappa smått full på förmiddagen men fram mot eftermiddagen är han stupfull. Mamma blir besviken och dricker hon med. Hon blir full och pappa börjar tjafsa vilket leder till bråk. Julsånger spelas på radion och på facebook flödar inläggen med bilder på familjer som sitter och ler mot kameran, bilder på granar och alla inlägg med ”God jul”.  Jag lägger också upp ett ”God jul! 🙂” för att ingen ska undra. Jag sitter där med en stor klump i magen och börjar tänka på hur det blir på nyår. Pappa kommer lova saker men bli full då med. Jag försöker att  inte lägga mig i mammas och pappas bråk men gör det ändån. Går emellan och skriker åt dem att sluta. Mamma kommer undan men pappa blir arg på mig istället. När han skrikit och slagits klart däckar han på soffan. Mamma gråter i sovrummet och min lillebror gråter på mitt rum. Han sitter under mitt täcke och viskar att han är rädd. Han viskar att han kissat ner sig. Jag blir så arg, så ledsen och det gör så ont i varje del av mig. Min fina älskade lillebror är rädd på självaste julafton. Jag känner mig så dålig storasyster. Han är bara 4 år! Hur kan jag tillåta detta? Samtidigt känner jag mig maktlös och ensam. Jag känner mig ensam och trött. Jag vet inte hur jag ska hantera allt, hur jag ska kunna skydda min bror samtidigt som mamma. Hur jag ska kunna få min bror trygg. Jag är så ensam, och jag vet inte hur jag ska klara eller orka detta.

.

(Hoppas det är okej att lägga ut samma då jag insåg att denna passar bättre i denna kategori.)

Anonym skrev:

Jag vet inte hur jag ska börja. Jag är 14 år. Samma sak varje år. 1 eller 2 veckor innan jul lovar pappa oss en riktig jul. En jul utan alkohol, bråk och slag. En jul med skratt, gran, värme och trygghet. Även om jag så väl vet att det kommer bli som alla andra år hoppas jag ändå någonstans att det blir en riktig jul. I skolan ska man berätta vad man önskar sig. Ja, mumlar om någon hund och springer på toa. För vad ska jag ens säga? Hur skulle dem kunna förstår? Det går bara inte. Dagen innan jul kan jag hitta hans hemliga ”Alkoholgömma” där han går och dricker när ingen ser. Ligger vaken hela natten och räknar timmar och minuter. På julafton är pappa smått full på förmiddagen men fram mot eftermiddagen är han stupfull. Mamma blir besviken och dricker hon med. Hon blir full och pappa börjar tjafsa vilket leder till bråk. Julsånger spelas på radion och på facebook flödar inläggen med bilder på familjer som sitter och ler mot kameran, bilder på granar och alla inlägg med ”God jul”. Jag lägger också upp ett ”God jul! 🙂” för att ingen ska undra. Jag sitter där med en stor klump i magen och börjar tänka på hur det blir på nyår. Pappa kommer lova saker men bli full då med. Jag försöker att inte lägga mig i mammas och pappas bråk men gör det ändån. Går emellan och skriker åt dem att sluta. Mamma kommer undan men pappa blir arg på mig istället. När han skrikit och slagits klart däckar han på soffan. Mamma gråter i sovrummet och min lillebror gråter på mitt rum. Han sitter under mitt täcke och viskar att han är rädd. Han viskar att han kissat ner sig. Jag blir så arg, så ledsen och det gör så ont i varje del av mig. Min fina älskade lillebror är rädd på självaste julafton. Jag känner mig så dålig storasyster. Han är bara 4 år! Hur kan jag tillåta detta? Samtidigt känner jag mig maktlös och ensam. Jag känner mig ensam och trött. Jag vet inte hur jag ska hantera allt, hur jag ska kunna skydda min bror samtidigt som mamma. Hur jag ska kunna få min bror trygg. Jag är så ensam, och jag vet inte hur jag ska klara eller orka detta. . (Hoppas det är okej att lägga ut samma då jag insåg att denna passar bättre i denna kategori.)

 

Det ser ändå ut som att din pappa älskar dig och din lillebror, men jag tror nog att han själv går igenom sina egna problem. Med tanke på att han oftast lovar er en bra jul så är det ändå något positivt, för detta bevisar ju bara att han egentligen tycker om er, att han verkligen vill att ni ska vara glada. Det du ska göra är att samla hela familjen, sitta tillsammans, där du ska förklara hur du känner, där du berättar för din pappa att han inte kan fortsätta med det beteendet, och att han själv ska öppna upp sig för familjen så att ni kan hjälpa honom med det han går igenom. Din pappa älskar dig verkligen, det gör han, det enda du måste göra är att berätta för honom att hans beteende sårar dig, och att han inte kan fortsätta på det sättet.

Yes det går bra att lämna in inlägg på flera ställen.

Först något som inte lättar din situation men kanske får dig att förstå att du inte är ensam – du är en av 385000 barn som har föräldrar som missbrukar alkohol och droger.

Jag var en av dem när jag var barn. Mina jular var fulla av både julklappar och alkohol och slagsmål .  På bilder från min barndom sitter vi alla och ler -det var halvtimmen innan pappa ramlade ner i julgranen eller började slänga ljusstakar på någon som inte passade honom i det ögonblicket. Även jag hade en bror som jag försökte hålla utanför bråken och en mamma som var slagpåse för min far. Jag var den som sköte allt som skulle skötas av pappersarbete och att hälla ut sprit så pappa inte skulle bli så full.  Däremot så drack aldrig min mamma – så jag hade lite lättare än du på det sättet. Jag känner oxå igen din tystnad – inte ville jag berätta för någon hur jag hade det hemma. Fy bubblan…

Hur överlevde jag? Genom att sluta vara tyst, genom att prata om det med mina kompisar och min lärare när jag var 12 år gammal.

Idag som vuxen vet jag att människor dricker av olika anledningar … ibland har de psykiska sjukdomar som de försöker dämpa med hjälpa av alkoholen och ibland är det sorg som de behöver en paus ifrån och inte så sällan är det frågan om en sjukdom – en allergi mot just alkohol… oavsett så behöver du hjälp för du sitter i en oerhört jobbig situation

Det finns en organisation som är skapad av ett par tjejer som är barn till alkoholister som kanske kan vara intressant för dig. Du kan ju kolla in deras hemsida – den heter MASKROSBARN…

http://www.maskrosbarn.org/

Jag prenumererar på det här så jag kommer att svara på det du skriver och läsa allt som skrivs här…

 

 

Anonym skrev:

Yes det går bra att lämna in inlägg på flera ställen. Först något som inte lättar din situation men kanske får dig att förstå att du inte är ensam – du är en av 385000 barn som har föräldrar som missbrukar alkohol och droger. Jag var en av dem när jag var barn. Mina jular var fulla av både julklappar och alkohol och slagsmål . På bilder från min barndom sitter vi alla och ler -det var halvtimmen innan pappa ramlade ner i julgranen eller började slänga ljusstakar på någon som inte passade honom i det ögonblicket. Även jag hade en bror som jag försökte hålla utanför bråken och en mamma som var slagpåse för min far. Jag var den som sköte allt som skulle skötas av pappersarbete och att hälla ut sprit så pappa inte skulle bli så full. Däremot så drack aldrig min mamma – så jag hade lite lättare än du på det sättet. Jag känner oxå igen din tystnad – inte ville jag berätta för någon hur jag hade det hemma. Fy bubblan… Hur överlevde jag? Genom att sluta vara tyst, genom att prata om det med mina kompisar och min lärare när jag var 12 år gammal. Idag som vuxen vet jag att människor dricker av olika anledningar … ibland har de psykiska sjukdomar som de försöker dämpa med hjälpa av alkoholen och ibland är det sorg som de behöver en paus ifrån och inte så sällan är det frågan om en sjukdom – en allergi mot just alkohol… oavsett så behöver du hjälp för du sitter i en oerhört jobbig situation Det finns en organisation som är skapad av ett par tjejer som är barn till alkoholister som kanske kan vara intressant för dig. Du kan ju kolla in deras hemsida – den heter MASKROSBARN… http://www.maskrosbarn.org/ Jag prenumererar på det här så jag kommer att svara på det du skriver och läsa allt som skrivs här…

 

För mig är det inte bara att berätta. Inte för jag tror det var så för dig heller men jag älskar mina föräldrar och vill inte svika de.

Nej det är inte lätt det där med att berätta för alla och envar. Jag hade inget forum att gå till – på den tiden så fanns inte så mycket att göra en att hålla det för mig själv eller explodera. När jag var tolv så gjorde jag det – mitt under en lektion i skolan vill jag minnas. Det betydde inte att jag älskade mina föräldrar mindre – bara att jag själv inte orkade hålla masken uppe.

Därför tror jag att Maskrosbarnen skulle kunna vara en bra chatt för dig – där kan du nämligen släppa ut det du har inom dig – för alla där älskar sina föräldrar – de orkar/orkade inte med att ha dem missbrukande och behöver/behövde prata av sig och se hur andra tänker och känner i frågan.

Jag lägger in länken en gång till om du inte har använt den MASKROSBARN

 

:/

 

Anonym skrev:

:/

KRAM

Anonym skrev:

KRAM

 

Jag är rädd. Pappa kommer bli så jätte jättearg på mig och pappa har berättat vad som händer om jag berättar och jag vill inte att det ska hända.

Anonym skrev:

Jag är rädd. Pappa kommer bli så jätte jättearg på mig och pappa har berättat vad som händer om jag berättar och jag vill inte att det ska hända.

Ja det där är jobbigt – den där typen av utpressning körde min pappa mot mig oxå. Ofta är det bara frågan om att föräldrar kör maktmedel. Socialen tar sällan barn från sina föräldrar men de kan kräva att föräldrar förändrar  sina liv för att få behålla barnen. Det som kan hända är väl att dina föräldrar blir våldsamma mot dig eller använder din bror som utpressning.  Det är ganska skrämmande… Men det finns hjälp att få och missbrukare tror att man är ute för att jävlas med dem när man försöker skaffa hjälp. När de sedan nyktrar till och har varit nyktra ett tag så brukar de flesta förstå att man inte kan lägga ett sådant ansvar på barn. Därför lever jag i hoppet om att du ska kunna få ett lika bra liv som jag fått…

Därför är det viktigt att du chattar med Maskrosbarn…  Bris eller tar kontakt med din social – Ingen av dessa kommer att ta ditt namn. Socialen kan ge dig råd och berätta vad som händer om det blir en anmälan till dem. Det gör att du få mer kunskap och kan bestämma själv i stället för att låta dina föräldrar utpressa dig.

Du kan oxå be att din rektor eller lärare gör en orosanmälan till Socialen – då behöver inte dina föräldrar få veta att du berättat om din situation. Rektor och lärare måste enligt socialtjänst lagen göra en så kallad orosanmälan om de tror att en elev far illa – och det har ingenting med vad du berätta för dem att göra utan det kan handla om att de ser att du inte mår så bra…

Prata med din mentor på skolan om du har bra kontakt med hen. Eller med kurator på skolan.

Kurator har tystnadsplikt och får inte berätta för vare sig dina föräldrar eller för personal på skolan vad du har sagt. Kurator kan oxå göra en orosanmälan till socialen  vid behov.

Hoppas du har någon nytta av det här när du sorterar dina tankar – jag lägger in länkar till Bris till dig – socialen måste du kolla upp själv eller be någon som du litar på skolan hjälpa dig.

// KRAM

 

Anonym skrev:

Ja det där är jobbigt – den där typen av utpressning körde min pappa mot mig oxå. Ofta är det bara frågan om att föräldrar kör maktmedel. Socialen tar sällan barn från sina föräldrar men de kan kräva att föräldrar förändrar sina liv för att få behålla barnen. Det som kan hända är väl att dina föräldrar blir våldsamma mot dig eller använder din bror som utpressning. Det är ganska skrämmande… Men det finns hjälp att få och missbrukare tror att man är ute för att jävlas med dem när man försöker skaffa hjälp. När de sedan nyktrar till och har varit nyktra ett tag så brukar de flesta förstå att man inte kan lägga ett sådant ansvar på barn. Därför lever jag i hoppet om att du ska kunna få ett lika bra liv som jag fått… Därför är det viktigt att du chattar med Maskrosbarn… Bris eller tar kontakt med din social – Ingen av dessa kommer att ta ditt namn. Socialen kan ge dig råd och berätta vad som händer om det blir en anmälan till dem. Det gör att du få mer kunskap och kan bestämma själv i stället för att låta dina föräldrar utpressa dig. Du kan oxå be att din rektor eller lärare gör en orosanmälan till Socialen – då behöver inte dina föräldrar få veta att du berättat om din situation. Rektor och lärare måste enligt socialtjänst lagen göra en så kallad orosanmälan om de tror att en elev far illa – och det har ingenting med vad du berätta för dem att göra utan det kan handla om att de ser att du inte mår så bra… Prata med din mentor på skolan om du har bra kontakt med hen. Eller med kurator på skolan. Kurator har tystnadsplikt och får inte berätta för vare sig dina föräldrar eller för personal på skolan vad du har sagt. Kurator kan oxå göra en orosanmälan till socialen vid behov. Hoppas du har någon nytta av det här när du sorterar dina tankar – jag lägger in länkar till Bris till dig – socialen måste du kolla upp själv eller be någon som du litar på skolan hjälpa dig. // KRAM

 

Går det att berätta för socialen även om det är jullov?

Yes du kan ringa socialen när som helst – och be om råd runt din situation. Men för att de ska kunna hjälpa dig så behöver de ditt namn – men råd ger de utan att du behöver uppge vad du heter…

Socialrådgivning i Stockholm är ett nätbaserad ställe där du anonymt kan fråga och prata om olika saker. De kan ge dig råd om vad du ska göra i olika situationer. Läs själv och avgör – och är du rädd för att dina föräldrar ska se så tror jag det här stället är bra för de är nog vana vid att du sitter vid datorn rätt mycket så de reagerar inte som när du ringer.

// KRAM