Jag provar igen

Jag skapade precis mitt konto. Dels för att jag inte klarar av att prata med någon. Jag måste skriva via chatt eller skapa inlägg. Det känns så pinsamt.

Jag hade tidigare skrivit ett lång meddelande om vem jag är, min bakgrund, allt. Sen kom jag på att det är helt meningslöst. Vem bryr sig ändå. Därför raderade jag allt. Jag har länge försökt förklara för mina närmaste vänner hur jag känner. Jag kan inte göra det, och därför vänder jag mig hit. Jag vill bara veta att någon ska få veta hur jag känner mig, oavsett om man känner mig eller inte. Jag skulle kunna skriva ett så långt brev att ni skulle bläddra vidare. Jag vill bara dela med mig av min erfarenhet, och jag ska göra det väldigt kortfattat.

Jag har sedan länge känt för att avsluta det. I vissa perioder har jag googlat på de bästa sätten hur jag ska göra det, och resultaten vill jag inte dela med mig av. Det är nog många här som känner detsamma. Jag skriver här, för jag kan absolut inte prata med bekanta om det här. Jag kan ge mina hints, men så fort någon ifrågasätter det jag säger så kommer jag på en dum anledning till att bortförklara mig. Jag kan absolut inte dela med mig till min mamma (som står mig närmast), men vill göra det. Jag kan dock inte. Jag tror inte heller hon skulle ta det på så mycket allvar. Ja, jag känner mig ensam. Jag har ingen att prata med. Jag har försökt, tro mig.

Vad synd att du raderade din presentation – Jag skulle varit intresserad av att veta lite mer om dig och dina tankar – vad synd att du vill avsluta det för jag tror det du tänker är intressant för många av oss.

Ja det är ett bra ställe att prata om allt möjligt som man bär i sitt hjärta. Men jag vill varna dig om du lägger ut något som antyder om din identitet så tar moderatorn bort antingen hela inlägget eller redigerar din text. De är stenhårda med anonymiteten på det här forumet.

En fråga – varför kan du inte berätta för din mamma hur du mår?

Har du sökt någon hjälp från psykiatrisk mottagning eller vårdcentral?

[Olive Kuloka]

Håller med om att det var synd att du raderade din presentation. Som du ser är det många fler än du som har det jobbigt och att ta del av varandras erfarenheter är värdefullt, så det är definitivt inte så att ingen bryr sig eller att det är meningslöst. Du skriver att det känns pinsamt att söka hjälp, men för vårdpersonal är det ”vardagsmat”, så vanligt, så många som mår psykiskt dåligt. Låter verkligen som om du har fått en depression. Om du inte redan gjort det, gå till vårdcentralen och säg att du känner dig deprimerad bara. Finns ju hjälp att få. Eller testa dialog24.