Jag träffade honom då jag krockade med honom i en dörröppning till ett café, och sedan dess var vi tillsammans. Han var den enda mannen jag älskade. Han förstod mig, tog hand om mig, älskade mig. För nästan exakt ett år sedan (24 februari) gick han ut för att köpa cigg, efter att vi hade ätit middag tillsammans. Han kom aldrig tillbaka. Han hoppade framför ett tåg. Jag kan inte gå vidare. Jag står helt still. Allt jag vill är att få tillbaka honom. Ingenting spelar någon roll längre. Jag har börjat dricka och ta droger för att döva känslorna. Allt jag vill är att få se honom igen, och be om förlåtelse för att jag inte kunde hjälpa honom. Och samtidigt är jag jättearg för att han lämnade mig. Jag hatar honom för att han lämnade mig utan varning, lämnade mig ensam med alla mina problem. Jag vet inte hur jag ska gå vidare. Han var mitt livs kärlek.
God f.m. här på Mind Forumet.
* Har läst hela ditt inlägg / tråd här ovan.
* Jag hör på dig genom dina textrader att Du inte mår bra på långa vägar.
* Har Du orkat att ta någon kontakt med vården, för Du behöver VERKLIGEN akut hjälp och få lufta lungorna, en form av prat-ventil med t.ex. psykolog eller en psykiatrisk sjuksköterska eller läkare?
* Jag funderar på om Du skulle vilja läggas in ett tag för att få ännu mer hjälp än bara den öppna vården och få prata ut med avd-psykolog och avd-kurator plus en avd-läkare som får bedöma hur pass länge Du behöver vara inlagd plus få mediciner för ditt mående etc… Vad tycker Du om denna lösning / fundering?
* Jag förstår dig i allra högsta grad att Du inte på långa vägar mår bra pga hans självmord och att det var ditt livs kärlek. Jag är själv man med ständiga självmordstankar… och bär på olycklig kärlek som gör sååå ONT i mig till max.
* Jag går hos en Diakon inom Svenska Kyrkan hos en församling och får både göra bilder (Bildterapi) och prata ut om bilden jag gjort plus prata ut om mitt livs tunga ämnen. Känns så bra och ville säga det till dig, för Du kanske ev. också behöver bearbeta olika slags bilder i ditt huvud som tär på ditt liv invertes.
Om Du vill ha någon att skriva av dig till / prata ut med så ställer jag mer än gärna upp för dig här på Mind Forumet.
Var rädd om dig och ta hand om dig också…
Kramar…
På återseende…
