Min man har varit deprimerad i flera år. Ett tag åt han medicin och jag tyckte det blev lite bättre men sen var det som tidigare. Nu har han helt slutat med medicin för att han tyckte att han var bra. Tyvärr ser inte jag det på samma sätt.
Han har haft det tufft i sitt liv med skilda föräldrar, mamman som åkte utomlands utan honom, sjukdom i familjen, dödsfall osv.
Det som jag ser är hans problem är:
*Tar inte tag i livet, är på samma ställe som när vi träffades. Är arbetslös.
*Är arg och sur för det mesta. Då han är på bättre humör kan det vända fort och han blir arg. Känns som att man måste tassa på tå för att inte göra honom arg.
*Vredesutbrott där han skriker och skyller sina problem på alla andra.
*Dricker öl på kvällarna för att kunna somna.
*Kan inte släppa saker som hänt och tar upp samma saker när han blir arg.
*Vill inte längre träffa min familj.
*Säger att han vill skiljas om inte jag blir bättre. (Hört det så många gånger att jag inte tror på att han kommer lämna mig).
*Sover till 12-14 på helgerna.
Problemet är att vi har barn tillsammans och jag litar inte på att han skulle kunna ta hand om barnen på ”rätt” sätt om vi skulle skilja oss.
Funderar på om han Borderline, men stämmer inte in på allt. Tror inte han har självmordstankar.
Han vill inte gå till läkare men det är det som han behöver! Snälla hjälp, vet inte vad jag ska göra. Vad kan det vara som han har? Är det depression eller mer än så?
