Beroeende av egentid

Jag saknar verkligen INTE tiden när jag bodde själv, det var ensamt och jag var extremt dålig psykiskt. Såg ingen framtid då. Men ibland är jag lite beroende av egentid. Jag vill verkligen inte låta hemsk eller självisk. Men min sambo är sjukskriven och har varit länge från och till, dock när han väl jobbat har han ändå kommit hem före mig då han inte jobbat så många timmar. Detta innebär att jag aldrig är ensam i lägenheten. Han har vänner, men inga han umgås med, han föredrar ändå att bara vara hemma. Åker till familjen då och då, men då följer även jag med eftersom vi bjuds båda två.

Så ibland saknar jag att vara själv hemma. :/

Alla har vi nog behov av egen tid och rum för våra tankar.

Har du pratat med honom om ditt behov av egen tid? Finns det några lösningar?

Hos oss har vi sådan tur att jag och sambon har lite olika dygnsrytm så mornarna har jag till mitt förfogande medan hen har kvällarna som egentid. Kanske finns det sådana lösningar för dig?

Min sambo brukade i sitt tidigare liv sätta sig på sjön och fiska för när hen behövde tid för sig själv.

Har du funderat på hur du skulle kunna skapa din lilla nisch – trädgårdsarbete, besöka biblioteket, gå på långpromenader – ja vad är bra för dig?