Det har varit en lång period av smärta, ett konstant krig med mitt sinne.
Alltid valt fel stig vid varje vägkross, tagit emot hat, men aldrig älskar mig själv villkorslöst.
Hela livet har jag känt mig som en outsider, ett freak. Gråtit mig till sömns var standard, kramat mig själv i fosterställning på golvet för att hålla ihop bitarna som föreställde mig.
Djävulen har invaderat mig och är här för att stanna, tills jag ger upp och följer med till helvetet där jag hör hemma. Självmordstankarna försvinner aldrig, dom ligger kvar som glöd och hotar med att starta en skogsbrand när som helst.
Jag känner mig vilsen, förvirrad, misshandlad, torterad och i ständig obalans.
Jag förstod ingenting, förens nu när jag har ett namn på Djävulen – Borderline.
Nu slutar den dagligen kampen om basic överlevnad, nu startar kampen om förståelse och accepterande. För dig kommer jag ha i resten av mitt liv, nu har jag övertaget, du vinner inte.
