Jag har varit deprimerad senaste 8 månaderna, har jag insett nu i efterhand. Depression och generell ångest är det läkaren säger att jag har. Jag har klarat av livet tack vare min sambo. Han var det enda jag var glad för i mitt liv. Enda gången jag mådde bra var när jag umgicks med honom.
Nu har han plötsligt lämnat mig, månaden innan sa han att han ville ha barn med mig och hade just börjat försöka. Vi hade också bokat en resa veckan innan som aldrig blev av. Han var min person, min familj och stora trygghet. Bor långt från min familj, har några vänner men nästan alla lever i relationer och har barn. Känner mig så fruktansvärt ensam och har extrem ångest inför semestern då ingen vill göra några planer med mig. Hade redan innan problem med att vara ensam hemma eftersom jag fick ångestattacker då, nu måste jag vara ensam jämt. Vill inte leva längre, går runt och hoppas att jag ska bli skjuten eller något så att jag slipper leva.
Är 36 och sörjer nu att jag kanske inte kommer hinna få barn, som är min stora dröm. Måste flytta ifrån vår fina lägenhet som vi just inrett färdigt. Får mycket sämre ekonomi och har inte råd att köpa ett eget boende i rimlig storlek.
Har just börjat med antidepressiv medicin och går till psykolog. En del vänner har ställt upp första veckorna men nu börjar de tröttna. Vet inte hur jag ska orka leva vidare. Har inget jag är glad över i livet, skäms för att jag ständigt misslyckas med relationer, skäms över att mitt mående är en stor orsak till att det tog slut. Saknar mitt ex både som vän och partner, samtidigt som jag hatar honom för att han gjort såhär mot mig.
Vad kan jag göra för att överleva?
Jag vet att det är viktigt att umgås med folk men jag har inte den möjligheten hela tiden. Hade velat ha någon att sova hos men det har jag inte.
Någon mer som blivit lämnad under en pågående depression? Fattar inte hur man kan lämna någon när den mår som sämst:
