Sambos bror han gjort 2 självmordförsök

[Red Rugehu]

Min sambos bror har försökt ta livet av sig vid 2 tillfälle, han har blivit diagnoserad med psykos, ADHD, bl.a. Han har bett om sekretess till vården så vi får inte ta reda på hela diagnosen och inte heller på hur vi kan hjälpa honom på bästa sätt.

Första självmordsförsök var för ca 4 år sedan. Vi pratade aldrig om saken (iaf han och jag eller min sambo och han) så vi fick inte ett bekräftelse av honom att det var ett självmordsförsök. Dock misstänkte vi det starkt eftersom han brände nästan allt han ägde och hittades i skogen med en kniv och några tomma öl flaskor.

Den andra gången hände för några veckor sedan. Han hade skurit sig i armarna och ångrade sig så han sökte hjälp av en granne. Han togs till sjukhuset och fick hjälp. Han bad om sekretess i sjukhuset så vi fick inte reda på att han var där, hans telefon hade gått sonder för några dagar innan och då kunde vi inte kommunicera med honom. Den här gången har han pratat med sina närmaste och bekräftade att det var en självmordsförsök.

Min sambo vill inte att jag läger mig i och kontaktar honom. Han tycker att det är hans bror och att han och hans föräldrar borde hantera det men samtidigt så kontaktar han inte sin bror så mycket. Jag skulle gärna vilja hjälpa till men jag vet inte hur och samtidigt vill jag respektera min sambo. Hur kan jag hjälpa de på bästa sätt? Hade det varit min bror så hade jag åkt dit direkt och försökt se /prata med honom även om vi bor ca 4h borta men jag förstår också att det är inte likadant för alla och vi alla reagerar på olika sätt, vilket är högsta anledning till att jag vill respektera min sambos vilja. Jag litar såklart på att han känner sin familj bättre än vad jag gör och därför har en bättre koll på hur han kan stödja.

Hans mormor tog livet av sig för några år sedan och både situationer gör att jag blir orolig av olika anledningar. 1) Brorsans hälsan och att jag bryr mig om honom och vill att han ska få hjälp 2) Min sambos hälsan, han pratar inte så mycket om det och låtsas ibland som att det påverkar inte honom så mycket och att hans bror är en vuxen och borde kunna ta beslut, samtidigt som jag ser att han blir förkrossad varje gång något händer 3) Mina svärföräldrar som är som mina egna föräldrar, jag älskar de mycket och det gör ont att se hur mycket de lider 4) Jag oroar mig för något som inte ens har hänt, jag är räd på att hans diagnoser kan vara genetiska och att mina egna barn kan ärva sjukdomen. Samtidigt som att jag oroar mig på hur barnen ska ta in den här situationen och reagera, de är 2 och 4 men barn förstår mycket mer än vad man tror.

Vi ska besöka farföräldrarna i helgen och då ska vi träffa hans bror. Jag vet inte riktigt hur jag kan hjälpa till så att han inte mår dålig när han ser oss, jag förstår att han kan ha många skuld känslor och vill inte göra det värre. Vad ska jag göra om han beteer sig som vanligt och låtsas att inget hände? Vad ska jag göra om mina barn kommenterar något om skadorna på armen? Är det ok för barnen att träffa honom? Är det ok för honom att träffa barnen eller kommer det att vara stressigt i och med att barn kan springa, skrika, ETC? Borde jag nämna något till honom? Fråga något? Jag vill att jag ska veta att jag bryr mig om honom och vill att han ska må bra.

Tack på förhand för all hjälp jag kan få <3

 

Jag tror generellt inte att man ska överskatta en persons närståendes förståelse och inblick i hur dessa kan stödja “på bästa sätt”. Det är faktiskt till och med litet av min övertygelse att väldigt ofta står en person som försöker ta sitt liv väldigt ensamma/själva, både innan självmordsförsöket, och efter. De närstående förstår inte. Åtminstone inte så pass väl att man kan lita på att dessa just skulle ha en större inblick hur detta ska hanteras än andra, enligt min erfarenhet i livet (är snart 40 år). Självklart kan det också vara annorlunda, hoppas det är så i det här fallet!

Jag tycker dock med andra ord att du ska försöka agera mer som om det vore din “egen bror”. Det finns inte utrymme i att chansa att dessa har koll på detta, så lita på din intuition och instinkt.
Nu kanske jag är fördomsfull också men kvinnor är oftare lite mer empatiska än män, och kanske inte riktigt alls tänker i banor som att “var man sköter sitt”. Man kan under inga omständigheter släppa en person som försökt ta sitt liv två gånger.

Om jag vore dig i det här läget hade jag tagit den här personen åt sidan ifall tillfälle ges i helgen och de andra inte riktigt ser det, och sagt att han kan vända sig till mig ifall han vill det. Jag hade varit övertydlig med att den dörren är öppen. Jag hade gått all in på att visa min medkänsla. Det kan betyda allt för en person som både skäms, känner skuld, och som kanske inte får någon som sträcker ut handen på det sättet. Vissa kan också tycka det är lättare att prata med de som just inte ingår i kärnfamiljen, men som ändå är “nära”.

[Red Rugehu]

Tack så mycket för ditt snabbt svar. Jag ska försöka hitta en stund då jag kan prata med honom.