Jobbar du i vården? Det gör jag. Om du gör det, visst är det konstigt att man ser saker varje dag och hur illa saker kan gå men ändå så får man sådana saker i huvudet ändå. Jag har också tänkt, försökt eller kanske inte men jag ville bara sova. Allt började när jag var 21 tror jag och ja var in och ut (psykiatrin) vet inte hur många gånger. Det är nog inte döden i sig du är ute efter utan mer försvinna för att du just nu har det otroligt jobbigt. Idag har det för mig slagit om till generaliserad ångest och när det är som allra värst brukar jag sitta och läsa om det och börjar skratta för mig själv. Jag får ångest rätt ofta men tankar om att jag vill sova har försvunnit. Det kommer göra det för dig också, fast det nu känns som det inte finns någon annan utväg. Många säger att gör det inte, det är misstag och hade du då kommer du ångra dig. Det är sant men de hjälper ibland inte att höra. Det finns en utlösande faktor, är den faktorn helt horribel och du aldrig kommer ta dig därifrån som gör att döden är den enda lösningen? Du kommer mest troligtvis säga ja men det är nog inte så.
Vad är den faktorn som lett dig dit du är idag? Du är rädd och det är fullt förståligt för vi ska leva och vara rädd för att dö är helt normalt och paradoxalt nog är jag med ångest oftast grundad i att jag tror jag ska dö, lustigt va. Och rädslan du känner den visar att döden är inte den enda lösningen och det finns sätt att ta sig runt den. Det spelar nog ingen roll hur mycket man än skriver som en okänd person i Sverige men att det tankar du har nu är många av oss som känt när allt bara varit mycket men vi är här idag. Vi har tagit oss ur den fällan du är i och kanske som jag till och med är rädd för döden att de i den fulla grad till och med orsakar mig ångest konstigt nog.
Söka hjälp är svårt och det gjorde inte jag utan polisen kom vilket var både den värsta men också den skönaste dagen i mitt hittills tunga stund. Det var snälla och omtänksamma och så de på psykiatrin. Helt underbara. Du är inte ensam och det finns personer trots att det kanske för dig inte känns så, bryr sig om dig. Det vet inte vem du är och det vet inte jag eller de som skrivit ovanför mig men vi bryr oss även fast vi inte vet något om dig för du är en del av oss alla. Du är en värdefull person som i livet är älskad och fortsätter komma vara så. Livet är inte över. Det är en liten promille del i ditt liv just nu som inte är bra. Och du är inte oälskad även fast så känns. Prata om det och det är tabu i know men vänd dig till människor som inte dömer och tro mig det är många mer än vad du bara tror.
