Mått dåligt en väldigt lång tid av mitt liv, är 20 år gammal. För ett pr sedan blev det så starkt så försökte ta mitt liv. Oförväntat så har jag aldrig mått så bra som jag gjorde när jag kom hem från psyk, var inlagd i 7 dagar. Ville verkligen allt, ville vara överallt, göra vad som helst bara jag upplev saker. Men när den tiden och lyckan försvann så var jag på botten igen. Och nog varit där hela tiden. Det kommer i vågor. Är alkoholist enligt sjukvården och privat psykolog. Kan dricka när som helst, var som helst och vilken tid på dygnet som helst. När jag får tillgång till alkohol är det svårt att sluta. Men dricker mest när jag är sjölc på kvällen. Och då dricker jag medvetet och självmant till jag inte kan gå, prata eller komma ihåg. Utsätter mig för farliga saker när jag dricker för vill känna mig levande. För just nu är jag bara ett skal. Ingen människa finns i mig. Musik och alkohol är det bästa och värsta som hänt mig. Vill inte dö, men vill inte leva såhär. Vill åka till en värld där allt är bra. Jag lever i dem scenarion jag cill. Vet inte vad jag ska göra. Vill bara någonstans
