<3 Ja absolut, känner igen jättemycket nu när du säger det. Kan ångra att man inte tog tillfället i akt och beskrev så rått man bara kunde sin verklighet.
Antar litegrann att det kanske handlar om tillitsbrist om man har haft dåliga erfarenheter att bli avvisad, anklagad eller fått konstig feedback/reaktion när man öppnat sig, vilket gör att man värnar harmonin och kontakten med terapeuten, framför att säga som det är?
Kanske kan du pröva och säga något litet för att bli varm i kläderna?