Livet kräver så mycket och ger så lite

[Green Cisibu]

Hej, jag är ny här.

Jag vet inte var jag ska börja. Hela historien är så långt, det vill ingen läsa. Det är så mycket negativt som har hänt till mig, helt ifrån barndomen till idag. Det negative som jag måste leva ned har blivit brukt imot mig igen. Lider av allvarlig posttraumatisk stress, och jag vet inte hur det kan vara möjligt att få hjälp.

Men nu har det blivit helt hopplöst.

Har ingen inkomst längre, lever helt på kanten av samhället. Livet är shit helt från början.

[Green Cisibu]

Räknar med att jag får inget svar här. Men det gör inget.

Jag kommer inte bli saknad av nån, har lagt allt bakom mig nu.

Vi alla kommer dö en dag, om vi vil eller inte. Så varför inte idag? Livet är helt meningslöst oavsett.

<3 Hej och varmt välkommen hit!

Åh, PTSD är så hemskt, fina du. Har du hemska flashbacks och så – om du vill berätta? Känner igen hundra procent också detta att livet kräver så mycket och ger så lite tillbaka. Det är så tungt.

Jag vill på riktigt gärna höra om din historia.

[Green Cisibu]

Det vet jag inte. Jag kan inte arbeta mer, kan inte konscentrera mig på nånting. Kan inte lita på andra människor längre, allt jag har sagt blev brukt imot mig senare.

Jag vill bara vara ensomt, men jag har ingenting att leva av.

[Green Cisibu]

Red Simyna skrev:

<3 Hej och varmt välkommen hit! Åh, PTSD är så hemskt, fina du. Har du hemska flashbacks och så – om du vill berätta? Känner igen hundra procent också detta att livet kräver så mycket och ger så lite tillbaka. Det är så tungt. Jag vill på riktigt gärna höra om din historia.

Ja, jag har flashbacks. Jag har en gång berättat om min barndom, och då blev der argumenterat att jag inte kan vara en god forelder för jag har upplevt våld i min barndom. Då började mitt livs mardröm.

Jag måtte flytta ifrån landet där jag har bott, för jag inte längre kunde lita på rättssystemet, egentligen inte på hela samhället.

Då kom jag till Sverige, men jag kunde inte arbeta längre, jag kom aldrig inn i det svenska systemet. Nu lever jag på kanten av samhället, utan inkomst, utan hopp, utan perspektiv.

<3 Men wow, det är ju en jättekonstig logik. Som att påstå att en person som blivit våldtagen därmed förvandlats till en våldtäktsman av bara farten. Gud så fräckt, alltså! Vad det här någon typ av myndighetsperson som uttalade sig så och gjorde ditt liv till ett helvete?

Det är faktiskt helt obegripligt hur offer kan bli så pass skuldbelagda av sin omgivning. Jag har varit med om något liknande att folk i regel alltid tyckt extremt synd om exempelvis mina föräldrar, medan mitt liv och det jag blivit utsatt för – det tycker de är “banalt”. Jag blir faktiskt förbannad när jag tänker på det.

Hur sover du på nätterna? Vaknar du upp av flashbacks?

[Green Cisibu]

Red Simyna skrev:

<3 Men wow, det är ju en jättekonstig logik. Som att påstå att en person som blivit våldtagen därmed förvandlats till en våldtäktsman av bara farten. Gud så fräckt, alltså! Vad det här någon typ av myndighetsperson som uttalade sig så och gjorde ditt liv till ett helvete? Det är faktiskt helt obegripligt hur offer kan bli så pass skuldbelagda av sin omgivning.

 

Ja, det var myndighetspersoner som jobbar i det norska barnevernet. Dom ville ta barna ifrån oss på grund av en feltolkning av en nio år gammal pojkes fantasifulla berättelser.

Det hela är så ofattbart, jag kommer aldrig förstå hur det kunde vara möjligt.

Till slut hade vi jättemycket tur att vi kom ut av det. Dom höll barna ifrån oss i 4 månader, vi fick aldrig en beklagelse.

Barna är också mycket traumatiserade, dom har förlorat sin mental hälsa.

Mitt liv känns totalt förstört efter det. Jag var i behandling hos en psykolog före detta, på grund av depressioner. Allt jag sa där blev sendt vidare till barnevernet utan mitt samtycke. Och där tok dom allt dom kunde bruk imot mig för att ta barna ifrån mig.

<3 Oj, vilket enormt svek av båda instanser! Måste kändes helt vidrigt att psykologen som man ju ska kunna ha förtroende för gjorde på det här sättet. Hjälp. Så ondskefullt och smärtsamt det måste upplevts för dig. Ja traumatiskt förstår jag att bli så bedragen när man öppnat upp sig och varit modig och stark att man orkat berätta om sitt förflutna. Fy fan. Blir väldigt illa berörd att höra hur det här kunde hända. Har den här psykologen ställts till svars?

[Green Cisibu]

Red Simyna skrev:

<3 Oj, vilket enormt svek av båda instanser! Måste kändes helt vidrigt att psykologen som man ju ska kunna ha förtroende för gjorde på det här sättet. Har den här psykologen ställts till svars?

I Norge är läkare och psykologer förpliktet att ge informationer till barnevernet, finns ingen taushetsplikt när det gäller barnevernet.

Allt blev gjort fel som kunde göras fel, men jag har klagat på behandlingen vi fick.

Klagomålen blev översänt till just handläggaren som var ansvarlig för behandlingen vi fick. Helt otroligt. Så klart mente hon allt var helt ok. Då visste vi att det var ingen chans för oss i en rättssak. Vi förlorade huset vi hade, allt blev rent helvete.

<3 Ok, då förstår jag. Shit vad skrämmande att det får gå till på det sättet. Konsekvenserna med förlorat hus, din hälsa och barn som blivit traumatiserade, är helt förskräckligt. Förstår verkligen att det gjorde att ni ville byta land. Har ni alltså sedan hamnat här i Sverige men i utkanten pga. svårt att integreras i samhället?

[Green Cisibu]

Red Simyna skrev:

Har ni alltså sedan hamnat här i Sverige men i utkanten pga. svårt att integreras i samhället?

 

Nej, det är endast jag som står utanför. Kan inte arbeta längre, och förhållande till min fru är också dåligt. Det finns fler än bara en problem

Åh, ja, blir ju dessvärre lätt så; har man ett grundproblem/utsätts för svåra trauman, blir det ringar på vattnet av det.

Förstår ju om all din tillit till psykologer är obefintlig och om du inte vill söka igen, fast privat.

När jag varit svårt sjuk i PTSD (det var ungefär 10 år sedan det var som värst. Kunde inte heller söka hjälp) gick jag till bibliotek och läste böcker för att få kunskap och verktyg. Såg också en jättefin dokumentär som heter “Delfinpojken” som jag varmt kan rekommendera!