Jag är 37 år gammal, aldrig känt att jag passar in någonstans. Annorlunda filmsmak, musiksmak, en del udda fritidsintresse för min ålder (åtminstone ibland de jag jobbar med eller de bekanta jag har).
Jag har haft 2 långa förhållande i mitt liv men aldrig sagt att jag älskar nån av dem. Hur ska jag veta hur kärlek känns? Det känns som att mitt känslospektra saknar höga noter, jag gråter och känner mig ledsen ofta men kommer inte ihåg när jag skrattade sist. Jag är trött på att fejk-le, att stå som ett fån och försöka le när alla runt omkring mig skrattar eller le trots att jag står helt ensam på en plats och känner mig totalt felplacerad.
På tal om obalans i livet så är jag av eller på. Jag kan inte sätta mig ner i soffan och se en film utan att somna. Jag kan inte läsa eller gå på yinyoga utan att somna tillslut där heller. Nån gång har jag bestämt mig för att börja träna och bli hälsosam men vid såna mindset fokuserar jag så mycket att jag inte kan tänka på något annat och sen kraschar jag av utmattning. Samma sak på jobbet, fokuserar på saker till 110%så jag tillslut inte orkar mer och sen släpper jag det.
Från och till har jag katastroftankar, jag kan t.ex. Gå längs en gata och fantisera om att någon bil skulle komma och köra på mig. Jag känner inte att mitt liv har något speciellt värde men jag är för feg/rädd för att göra något själv.
Jag gick till ungdomsmottagningen och pratade med en kurator precis innan jag kom över åldersgränsen för att få gå dit, därefter har jag försökt till vårdcentralen vid två tillfällen men läst budskapet som att jag inte passar in.
Känns som jag är i en punkt i mitt liv då jag behöver hjälp för att komma vidare och känna att mig nöjd..
