Senaste tiden så har jag kännt mig mer hopplös än jag nånsin gjort tidigare.
Hela mitt liv har jag fått höra att jag är för snäll, jag behöver stå på mig själv eller att jag måste ta för mig mer osv.
Just nu har jag fastnat i mitt liv på många olika aspekter, och detta har gjort mig inte bara ledsen och deprimerad utan har även fått mig att tappa tålamodet.
Jag har aldrig varit en person som agerat i ilska, men senaste tiden så känns det som efter alla års tålamod av att inte agera fullt ut i sina känslor så börjar jag brista.
Jag börjar stöta bort dom som står mig närmst för att jag inte längre har tålamodet att hålla mig lugn och sansad, utan nu blir jag bara arg, irriterad och ledsen över minsta lilla, och detta gör att folk i min närhet börjar undvika mig mer och mer.
Aldrig kännt mig så ensam som nu, börjar tappa hoppet om livet och är så rädd att jag är påväg ner i en spiral som jag inte kommer kunna ta mig ur tillslut.
Skriver väl här för att detta känns som sista stället där jag kan få uttrycka mig fritt utan att vara rädd för att skrämma bort nån.
