Hem > Forum > Arbete & Skola > Ångest och oro
Ångest och oro
-
Hej. Detta blir mitt första inlägg här. För tre månader sen beslöt jag mig för att ta en paus från min flickvän i 3 veckor. Efter det ville jag gå tillbaka och det gjorde vi. Visst kändes det skönt i min kropp att hon inte blev sårad men det var också skönt att ha henne igen.
Nu för 4 dagar sen valde jag att göra slut ganska impulsstyrt då jag dels tvekat lite på oss och de varit en del tjafs och jag kände att jag inte var bra för henne men också för att hennes föräldrar sa väldigt taskiga saker om mig. Att hon borde hitta någon roligare och att jag behandlar henne dåligt trots att det enda jag gör är sätta mig själv åt sidan och gjort i 2 års tid nu.
Nu 4 dagar efter att vi gjort slut mår jag så dåligt. Kan inte äta någonting, får kväljningar hela riden. Är illamående konstant och drömmer om henne varje natt. Vad ska jag göra. Alla säger att jag inte borde gå tillbaka men allt inom mig säger att jag inte kan vara utan henne. Vad borde jag göra? Och det enda jag vill är bara att hon ska vara vid mig.
Det du beskriver låter väldigt jobbigt. Jag vet inte om det här hjälper dig, men jag levde i en relation med en kvinna där jag var konstant ambivalent till vår relation.
Jag blev tillsammans med henne och gjorde slut med henne, av och på, under 4 års tid. Det var väldigt intensivt och mycket känslor involverade, men jag kan i efterhand se att den relationen för oss båda var extremt destruktiv och olycklig. Jag gjorde henne olycklig och samtidigt så kunde jag inte sluta komma tillbaka till henne. Var som att vi var i en traumabindning till varandra.
För mig var det enda som hjälpte att gå i terapi och jobba med mitt anknytningsmönster då jag i efterhand kan se att min symbiotiska relation med min mamma speglade sig i hur jag agerade av och på i relationer. Utan hjälp hade jag aldrig tagit mig ur den relationen, och jag är rädd för hur vi hade fortsatt skada varandra.
Hoppas du finner styrkan att göra det som blir bäst för dig och er.
Kan också säga att det var som att vara “kär i att vara kär”. Jag skapade en fantasi kring min partner, som egentligen inte var hon. När hon var nära ville jag inte ha henne, och när hon var borta ville jag ha henne nära mig igen.
Olive Fypaqi TrådstartarenKan också säga att det var som att vara ”kär i att vara kär”. Jag skapade en fantasi kring min partner, som egentligen inte var hon. När hon var nära ville jag inte ha henne, och när hon var borta ville jag ha henne nära mig igen.
exakt sådär känner jag. Och alla tror på att detta är rätt beslut av mina vänner samt att hennes föräldrar sagt så taskiga saker om mig till henne. Men nu saknar jag ju henne massor och har svårt att se henne med någon annan.
Jag kan bara tala för hur det var för mig, men jag kan inte ens minnas hur många gånger jag blev tillsammans och gjorde slut med min dåvarande flickvän (säkert mer än 20 ggr). Det slutade alltid likadant. I slutändan ihop med terapi så landade jag i att jag inte ens var särskilt kär i henne. Jag ville bara mest ha tryggheten och det intima. Det sårade henne något enormt och när jag ser tillbaka kan jag se att jag var väldigt självupptagen i det. Även fast jag också när vi var tillsammans överanpassade mig till henne och försökte vara till lags.
Jag säger verkligen inte det är lätt, och du kanske kommer gå tillbaka till henne igen, men terapi och att ärligt reda ut vad det var jag kände och varför hjälpte mig enormt. Vänner sade till mig också att vi inte var bra för varandra, men det var inte tillräckligt för mig. Vad hennes föräldrar tycker om er relation blir också kanske i det inte så relevant. Det är ju vad du faktiskt känner och hur du agerar och tar ansvar för det gentemot henne som spelar roll.
Olive Fypaqi TrådstartarenJag kan bara tala för hur det var för mig, men jag kan inte ens minnas hur många gånger jag blev tillsammans och gjorde slut med min dåvarande flickvän (säkert mer än 20 ggr). Det slutade alltid likadant. I slutändan ihop med terapi så landade jag i att jag inte ens var särskilt kär i henne. Jag ville bara mest ha tryggheten och det intima. Det sårade henne något enormt och när jag ser tillbaka kan jag se att jag var väldigt självupptagen i det. Även fast jag också när vi var tillsammans överanpassade mig till henne och försökte vara till lags. Jag säger verkligen inte det är lätt, och du kanske kommer gå tillbaka till henne igen, men terapi och att ärligt reda ut vad det var jag kände och varför hjälpte mig enormt. Vänner sade till mig också att vi inte var bra för varandra, men det var inte tillräckligt för mig. Vad hennes föräldrar tycker om er relation blir också kanske i det inte så relevant. Det är ju vad du faktiskt känner och hur du agerar och tar ansvar för det gentemot henne som spelar roll.
förstår det men jag är väldigt noga med att inte göra så mot min flickvän. Bara tagit en paus och nu gjort slut då. Det hennes föräldrar sa betyder mkt för känner efter det att de inte respekterar mig etc. Sen är det väldigt mycket så, när jag är med henne orkar jag inte åka på o hitta på saker utan vill hellre göra saker själv etc. Men nu när man är singel sen en vecka tillbaka vill man bara ha henne. Alla säger att det är för man saknar tryggheten etc men svårt att tänka så.
Bra att du är noggrann i det. Ja, det måste ju varit sårande förstår jag. Du är ju den du är och inget som du ska behöva försvara eller förklara gentemot hennes föräldrar. Det är ju väldigt tätt inpå som ni gjort slut hör jag, så det kommer nog hålla i sig ett tag dem känslorna. Har du något du kan underhålla dig med och fylla dagarna med? Tänker för att inte impulsivt göra något och slippa bli upptagen av illamående och så som du beskrev.
Olive Fypaqi TrådstartarenBra att du är noggrann i det. Ja, det måste ju varit sårande förstår jag. Du är ju den du är och inget som du ska behöva försvara eller förklara gentemot hennes föräldrar. Det är ju väldigt tätt inpå som ni gjort slut hör jag, så det kommer nog hålla i sig ett tag dem känslorna. Har du något du kan underhålla dig med och fylla dagarna med? Tänker för att inte impulsivt göra något och slippa bli upptagen av illamående och så som du beskrev.
ja verkligen. Ja min mamma och mina systrar samt kompisar är väldigt stöttande och verkligen månar om mitt mående för varit med om mkt med min pappa som gjort att jag är väldigt skör som person o därför extra jobbigt med hennes föräldrar. Försöker ta mig iväg på golf och gör väldigt mycket musik hela tiden, sen är min mamma väldigt bra då hon tvingar i mig mat så jag ändå kommer igång lite.
Låter som ett bra stöd du har från din mamma, systrar och vänner. Kan tänka mig att det ligger mycket bakom med din pappa där som gjort dig skör, så bra att du vet vad som triggar och att du tar hand om dig i det. Låter kul med golf och musik! Och att du blir lite pushad med maten. Förstår att det är jobbiga känslor du har just nu, men utifrån vad du berättar verkar du också ha en väldigt fin gemenskap.
När jag mådde som sämst fanns mina två bästa vänner med mig på depressionsavdelningen och höll min hand och skämtade med mig. Det är inte så lätt att känna tacksamhet när man är uppe i massa jobbiga känslor, men de relationerna är vad som tar en igenom livet ibland. Hoppas verkligen allt blir bra här för dig och att du får känna sinnesro och landa i vad som blir bäst för dig. Oavsett vad det än blir.
Olive Fypaqi TrådstartarenLåter som ett bra stöd du har från din mamma, systrar och vänner. Kan tänka mig att det ligger mycket bakom med din pappa där som gjort dig skör, så bra att du vet vad som triggar och att du tar hand om dig i det. Låter kul med golf och musik! Och att du blir lite pushad med maten. Förstår att det är jobbiga känslor du har just nu, men utifrån vad du berättar verkar du också ha en väldigt fin gemenskap. När jag mådde som sämst fanns mina två bästa vänner med mig på depressionsavdelningen och höll min hand och skämtade med mig. Det är inte så lätt att känna tacksamhet när man är uppe i massa jobbiga känslor, men de relationerna är vad som tar en igenom livet ibland. Hoppas verkligen allt blir bra här för dig och att du får känna sinnesro och landa i vad som blir bäst för dig. Oavsett vad det än blir.
tack så jättemycket och verkligen tack för att du tog dig tid att skriva med mig. Uppskattade det verkligen jättemycket. Kanske kommer in och skriver igen snart.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.