Har ett bra liv men ändå mår man skit?

[Pink Tobejy]

Jag är 26 år snart. Flyttade hem för ca 6 månader till min mamma. För att allt kändes så jobbigt, känns som mitt liv står stilla. Att jag trampar på samma ställe. Bode i ett skal som bara kosta pengar för att sova i en säng mer eller mindre. Är lyckligt lottad som har en plats hos min mamma där jag får möjlighet till att spara pengar. Mitt sparande går dock inget vidare. När ångesten tar över shoppar jag. Saker jag inte ens behöver. Har inga skulder eller så. Har svårt att stå emot när mina vänner vill hitta på saker som kostar mycket pengar. Vet inte riktigt hur jag ska styra upp den biten.
måste ta mitt körkort. Har egentligen mål som inte är omöjliga. Pluggar nu med och är snart klar i skolan. Min plan va att bo hemma i ett år spara 100000 kr. Vilket inte skulle va omöjligt över huvud taget men som min ångest nu satt stopp för. Känner mer och mer för varje dag som går att min liv är meningslöst. Jag vill resa, bokade en i sommar men har svårt att se fram emot den. Vilket är olikt mig. Blir rädd när jag tänker på att jag inte vill leva, blir så ledsen. Men ångesten har jag levt med sedan jag va ca 4 år. Ingen kan se på mig eller gissa att jag tänker såhär. Min psykolog tycker jag har vettiga värderingar och tankar. Att jag inte borde oroa mig för allt kommer gå bra i mitt liv. Men hon vet inte att jag tänker såhär. Jag har många vänner en stor familj otroligt många som älskar mig. Men varför mår jag såhär??? Jag känner mig så misslyckad och otacksam.

[Purple Nodali]

Alla kan inte känna sig lyckliga och tillfreds igenom livet trots att man utåt sett må ha uppnått det som många människor förknippar med ett lyckligt och framgångsrikt liv. Vår egen definition av lyckan kan mycket väl skilja sig avsevärt från den allmänna bilden av lyckan som råder i dagens samhälle. Definitionen av lyckan på individnivå, till skillnad från samhällets, är i konstant förändring.
Liksom barnet som mognar och förändras och inte längre finner glädje i sina gamla leksaker och lekar, plötsligt börjar vår själ att längta efter något annat, något som står i relation till vårt nya sätt att betrakta oss själva och världen vi lever i (även om vi alltid är medvetna om vad de är).
Värderingar, prioriteringar, syfte och mål är något personligt och förändras och utvecklas ständigt genom liv, i allas liv, dock på olika sätt och olika takter.

Liksom barnen i exemplet ovan är också människorna, fast inte med leksaker eller lekar, utan med själva livet. Medan vissa finner lycka och är nöjda med att leva livet (eller låta livet ta dem dit ”det” vill) som det är, så längtar andra efter något mer, något djupare, något som kan kännas äkta, något som uppfyller en med en känsla av syfte och mening. Om så är fallet för dig så kan texten nedan förhoppningsvis få dig att reflektera och hjälpa dig i din vandring framåt:

En resa. Vart? Du vet inte. Vem reser? Du reser. Vem är du? Du vet inte.
Vart är beroende av vem. Hur kan man svara på ”vart frågan” på ett framgångsrikt sätt utan att först svara på ”vem frågan”?
Ett liv är som en resa. Vi landar i detta liv då vi födds, liksom vi landar i ett nytt land som vi besöker. Under en begränsad tid kan vi resa vidare i olika riktningar, besöka platser, upptäcka saker, träffa andra människor, skapa, omvandla, utveckla, bygga upp/ner, och inte minst utvecklas. En dag dör våran kropp och då är denna resa slut och vi måste återvända hem. Avgång från den fysiska världen med destination den andliga världen reser vi återigen (ty, denna resa är varken den första eller den sista) dit vi ursprungligen kommer ifrån. Anden är alltså ett resande väsen som vid varje resa (växelvis i den fysiska och andliga världen) får nya erfarenheter, utvecklar och införskaffar kunskaper, lär känna sig själv och världen som den bebor. Allt i universum är i konstant rörelse, omvandling och framskridning, liksom vi själva.

Sedan de första filosofierna och världsåskådningar har kopplingen mellan individen och livet varit uppenbar.
”Lär känna dig själv” är ett återkommande budskap. Hur kan man leva ett liv som känns värt att leva utan att först veta vem som leva skall?

Mänskligheten har gått vilse. Vandrande i mörkret utan att varken veta vem vi är och vart vi är på väg.
Vi strävar efter att uppnå olika mål i livet som oftast kan förklaras med verbet ”att ha” och inte ”att vara”.
Vi definierar till och med oss själva med vad vi har. Jag har ett jobb, ett hus, en familj, en hund osv.. Vi har förväxlat att vad vi har är endast en liten del av något som vi förvaltar och/eller deltar under en begränsad tid.
Vad vi är däremot, det är det enda som på riktigt definierar vår essens och som är oförstörbar och icke påverkad av varken tid eller yttre påverkan. Det är det som vi vet, tänker och känner som lägger grunden till det livet som vi strävar efter att leva samt hur vi upplever detsamma. Är vi missnöjda med hur vårt livet har blivit? Är vi olyckliga? Hur kan vi hantera detta missnöje och känsla av vara olycklig? En bra början är att gå till källan och arbeta med att lära känna och förstå sig själv. Bakom masken och fasaden av egot finna och bekanta sig med den riktiga individen som definierar oss själva. Därefter med en bättre självkännedom kan man börja strukturera om sitt liv i en riktning som är anpassad efter den riktiga “dig”, omdefiniera sitt eget liv med andra ord.  I parallell med det bör man försöka få inspiration och kunskaper bland de olika bidragen som otaliga många filosofier, religioner och vetenskaper genom hela historia lämnat/lämnar till oss, så som olika verktyg i en verktygslåda som vi kan plocka upp i vårt försök att förstå och utveckla oss själva, samt att skapa ett liv som känns så meningsfullt och lyckligt som möjligt.

Vad som passar en själv bäst är inte möjligt att svara på. Det beror på så många faktorer. Däremot finns det vissa verktyg i denna låda som passar oss alla då vi, trots våra uppenbara olikheter, har också många likheter. Om vi letar bland dessa verktyg kommer vi att finna liksom en röd tråd genom historia där saker så som kärlek, tro, lära känna och arbeta med sig själv, vaka över våra tankar och barmhärtighet förekommer, om inte i samma former, fast med samma kärna. Sådana verktyg som överlevet i tusentals år, förfinats och utvecklats, och även bekräftas allt mer av vetenskapen, hade aldrig kommit så här långt om de inte speglade en del av sanningarna som finns i Universum.
Alla lögner faller en efter en av sig själv vid tidens granskning. Sanningen däremot är och alltid varit sann och kommer alltid att överleva tidens påverka.

Min uppmaning till dig är att söka efter svar på dessa frågor och samla in riktig kunskap. Riktiga och beständiga livsförändringar som dessa vi söker kräver en stadig grund som endast kan förvärvas då förnuft förenas med äkta känslor, där hjärnan och hjärtat tillfredsställs och harmoniseras. Leta efter den röda tråden genom historien för den finns där. Sök uppriktigt och med ett öppet sinne du skall finna. Du är värd detta. Ta initiativet.
För mig personligen, och tiotal miljoner andra människor i världen, har denna väsentliga kunskap hittats i en filosofi och vetenskap som har forskat och fortsätter att forska kring dessa frågor, nämligen Spiritismen. Om intresse finns hos dig att veta mer om vad Spiritismen har att säga finns det en länk på denna hemsida där en liten bok som heter ”Att förstå Spiritismen” i pdf format (30 sidor) kan laddas ner helt gratis. https://www.pavagtillljuset.com/att-forsta-spiritismen

Efter den mörkaste natten kommer solen alltid upp.

Allt gott <3

[Azure Bagafo]

Låter som du har det som jag önskar jag hade haft det.

Men du glömde en detalj. Vad har du ångest för?

Själv har jag ångest för att alla tycker jag är en idiot. Att alla känner dem måste påminna mig om det varje dag och att nästa jobb kommer att bli. Fruktansvärt.

Ska jag göra en kvalificerad gissning så har du ångest för samhällets ökande krav på att bli imponerade.

Men jag brukar ha fel. Jag är som sagt en idiot. Så utveckla gärna.