Åh fina trådstartare, du är verkligen inte ensam om att känna så här, senast i går grät jag över samma känsla. Jag har i många år tänkt och känt precis som du. Hela ditt inlägg kunde varit mitt. Jag har inga svar att ge dock… Bara en kram. Jag har en bästa vän men hon bor geografiskt långt bort och jag är ingen telefonpratarperson så vår kontakt blir gles men är väl värdefull på sitt sätt. Arbetskamrater finns som är roliga men ingen nappar på umgänge där. Och de vänner jag har som bor nära tar aldrig initiativ till umgänge och jag känner mig så ensam. Jag är så innerligt trött på att alltid vara den som investerar mest i vänskap. Jag tänker ofta att jag bara ska skita i alla och se vad som händer, men det som händer när jag provat några gånger är just -ingenting- så antingen får jag styra upp saker eller så blir jag ju ensam….
