Om du har sk ordnad ekonomi finns det kanske utrymme för dig att ta saken i egna händer och söka hjälp privat. Så slipper du vänta på att den offentliga vården ska prioritera dig. Nu har du dessutom ett uppslag kring vad du söker. Annars kan det kännas som en djungel. Prioritera dig själv. Det är du värd.
Jag talade med min fru om detta. Jag bröt väl egentligen ihop inför henne och sade att jag har kommit till en punkt då jag inte orkar längre. Hon har ju känt till mina tidigare diagnoser så det var ingen överraskning direkt, möjligen att det var akut nu. Hon har också upplevt mig som mer och mer besvärlig att leva med. Mitt mående, mina reaktioner och tillkortakommanden påverkar familjen och henne. Hennes reaktion var egentligen självklar även om jag inte kunde sen den tidigare ” Vi tar av sparade pengar och gör detta, en utredning måste du ha, kanske finns ingen bot, men vi måste veta för att kunna förstå.” Jag har haft ett samtal med en privat mottagning och nu kör vi vidare på den linjen. Det är dyrt men nödvändigt. Hittar man inte ADHD eller liknande så hittar de andra saker. Jag är ju inte “normal”. Jag har en dröm. Tänk om jag får behandling och livet blir som det skulle vara? Tänk. Min dotter har börjat med medicin mot ADHD och det är en helt annan ung kvinna jag möter nu.
