Hej
Förstår dig fullt ut. Men att ägna sig åt att tyna bort för att dina nära inte ska sakna dig kommer inte fungera.
Om du nu bestämt att lämna om 9 månader så borde du ägna den tiden till att njuta av dina barn och maxa all kärlek du kan.
Det kan hända att du inte alls vill lämna efter den tiden. Jag hade tvekat om jag hade mina barn kvar men jag har inte det.
Jag har kartlagt ett år med allt som är bra och allt som inte är bra
På min lista för det som är bra står tex träden är vackra på hösten eller att solen värmer. Det är nivån på vad som är bra i mitt liv. Den andra sidan är betydligt längre och består av ångest,missbruk,manier, skulder, kronofogden, fobier, relations katastrofer, prostitution, utanförskap, föluster och mycket mer som jag är maktlös i att ändra
Spontant så tror jag att du kommer hitta saker och människor att leva för. Sålänge man vet att det finns en väg ut så kan man faktiskt testa.
Rent praktiskt så är det bara kläder och ett testamente som behöver ordnas.
Dina nära älskar dig mer än du tror och vill inte att du lämnar men ibland kan man bara inte fortsätta så jag förstår dig.
