Jag ska vara helt ärlig nu, jag har mått sämst, försökt ta mitt liv ett få gånger med tabletter, haft grooova ångestattacker och även panikångest. Jag har varit inne i en djup depression och inte sett en ända jävla utväg än självmord. Men någonstans och någonting hindrade mig från att utföra denna förfärliga handling.
vad det var exakt har jag ingen aning om, var de mina vänner? Min familj? Min framtid?
för de första hade jag vänner (trodde jag) som vände mig ryggen när jag mådde som sämst. Sen såklart så har och hade jag vänner som verkligen bryr sig om mig. Älskar de för de ( GOD BLESS EM’ ALL)
min familj och vänner var den största anledningen till att jag inte gjorde de. För jag tänkte att efteråt så sårar jag många fler än mig själv och bidrar med att de kanske också blir deprimerade och ja kanske också vill ta självmord.
Sen min framtid är frf väldigt suddig, mina studier är inte hälften så bra som de var en gång i tiden och funderar på att studera på ett “enklare” sätt. Folk klagar då på att jag e lat men nej där har de fel. Det är för att jag vill kunna må bra och samtidigt prestera mitt bästa.
Sen älskar jag min familj och skulle inte vilja se de lida alls. Oavsett om jag storbråkar med de eller inte. Eller om jag tjafsar med mina syskon som driver mig till vansinne, hahaha älskar de ändå.
Sen vissa av er kommer tycka detta låter lame och mesigt but IDFAG, Gud är en stor del av mitt hjärta nu. Jag är kristen för er som undrar och till er som gillade min text tills hit och snear vid detta stadiet well, läs inte mer då! Det jag vill säga är att Jag vet hur de är att må bajs, är fortfarande inte hälften så glad som jag var när jag var när jag va mindre. (Fyller 18 snart) haha.
men folk kommer hjälpa dig och oavsett huuuur mycket press folk sätter på dej eller hur mycket skit du har i ditt huvud. Hitta ett sätt att hantera det och BE OM HJÄLP. De kommer gynna dig i längden!
