Vad är jag? Tjej eller kille?.

Vet inte vart jag ska börja nånstans men jag ska skriva så bra som möjligt min tvivel av mitt liv.

Jag heter Peter men kallar mig själv för Yumiko, jag är född i Polen och har diagnos högfungerande autism haft en jobbig barndom och fick aldrig gå i skolan på min barndom för de hade dålig kunskap och syn på handikappade i mitt hemland så jag var för det mesta hemma med min mamma. Jag var inte som andra killar som lirade fotboll eller gjorde tuffa grejer jag var mest med tjejer för de gillade mig för jag var enligt dem söt och gullig så jag lekte ofta med dockor och provade kläder blev tom sminkad av dem blev så pass fint så min mamma kände knappt igen mig. Blev med senare år inte förtjust i klänningar och kjol men jag ägnade mig med make up och frisyrer men det tyckte inte mina föräldrar om redigt och inte mina systrar heller fick lägga av med det ett tag. Sen jag blev 14 flyttade vi till Sverige där jag inte fick direkt bra start dels jag var invandrare och såg femenint ut men tjejerna var mer glada för mig. Sen började jag gymnasiet och sminket kom tillbaka mest för att dölja acne som jag haft jätte problem med men sen blev jag mobbad för de trodde hag var bög eller transvestit så jag fick även där lägga av med det. Jag blev ihop med en tjej som var 9år äldre än mig hon accepterade mig som jag var men den relationen varade bara i 8 år innan jag fick göra slut för hennes föräldrar var inte förtjusta i mig och nedvärderande mig så gick några år sen träffade jag en underbar kvinna från filippinerna som var 6år äldre än mig och hade en dotter. Men hon var redan gift men separerad i filippinerna skiljer man sig inte som i sverige man måste gå igenom en dyr process för att ogiltigförklara ett äktenskap för att kunna bevilja ett uppehållstillstånd. Tog 1år så var hon fri och kom till Sverige och vi gifte oss och planera att ta hit hennes dotter till sverige. Men plötsligt lyckades jag göra henne gravid och vi väntar på en liten flicka. Men sen jag fick reda på graviditeten så har inget varit som innan kan anta det hormonerna som gör det. Men det var påfrestande för mig och fick mig känna mig värdelös som kille så jag började sminka mig igen och beställde peruker främst för att få mig se yngre och attraktivare ut samt ser japansk ut eftersom jag ör japanofil men slutade oftas jag ser mer femenint ut och där insåg jag att det är jag att jag var förmodligen inte menat att vara kille utan vara en tjej. Började testa olika stilar och klädstil men aldrig klänningar eller kjol men mössor gjorde jag såg urgullig ut i det. Min fru accepterade att jag sminkade och bär peruker och linser för hon hade sett bilder jag ägnade åt cosplay och make up innan och tyckte var snyggt, skulle vilja påstå jag har mer smink och makeup utrustning än hon har. Hennes vänner gillade med och bad mig måla dem. Men jag känner mig mer och mer som en tjej än kille vet inte om jag vågar berätta min fru om det hon kanske lämnar mig och ta dottern ifrån mig om jag ens nämner det. Jag vet om jag är kille och förbli det men sen har jag en kvinnlig sida inom mig som vill ut men är rädd för fördomar. Vet inte vart jag ska ta vägen allt känns så surrealistiskt och deprimerade att man är en liten japansk flicka inombords men en polsk kille utvändigt. Om jag skulle bli accepterad för mitt inre vilja så ör jag beredd att göra om mig, har ju nu en familj och barn så då gör det inget för mig att byta kön men kan ju frysa spermier utifall hon skulle vilja ha en till med mig. Har ni varit med om likadant situation? Hur bar ni åt och vad kan ni rådge mig att komma i fund med vad jag bör göra?.

Skulle det inte vara okej för dig att definiera dig som icke-binär? Det är ju ganska många som gör. Du verkar ju vara omtyckt och har en familj, så det låter ju som du ändå har ett bra liv? Rätta mig om jag har fel💗

Anonym skrev:

Skulle det inte vara okej för dig att definiera dig som icke-binär? Det är ju ganska många som gör. Du verkar ju vara omtyckt och har en familj, så det låter ju som du ändå har ett bra liv? Rätta mig om jag har fel💗

det uttrycket icke-binär har jag aldrig hört det var nåt nytt kan du beskriva vad det innebär?.

Att vara mittemellan. Att inte ha ett normativt kön. Personen benämns varken hon eller han.

Anonym skrev:

Att vara mittemellan. Att inte ha ett normativt kön. Personen benämns varken hon eller han.

ok det var nåt nytt. Tja känns svårt att veta vilket man är så detta matchar mycket mig. Men vad är bäst att göra för att vara säker?.

Jag förstår hur det kan vara och kännas i alla fall lite grann. Jag är kvinna, så är kanske lättare för kvinnor. Men jag ser mig inte som transsexuell. Jag ser det mer som en personlighet.

Jag är ju mer motsatt i det du skriver. Jag sminkar mig inte och jag tycker att kläderna på den manliga avdelningen i butikerna är mer häftiga. De på damavdelningen ser bara löjliga ut. Och det är ju min åsikt. Men förutom kläder så älskar jag att träna, vilket innebär att det är svårt att hitta kläder på den kvinnliga avdelningen som passar. Det verkar inte som om det är meningen att vi, kvinnor, ska ha några muskler.

Jag vet inte riktigt hur alla andra är men jag struntar rätt mycket i vad andra tycker och så. Men det beror på lite situationen. På jobbet kan man som inte se ut hur man vill och som kvinna kan man inte göra det när man går ut heller har jag märkt. Är man lättklädd blir man uppraggad på stan, är man det inte blir man det inte.