Så trött

Orkar inte skriva mycket. Känner mig dränerad. Fyra barn varav två superfantastiska och två som varit strul med. Äldsta, nu vuxen 23 år i år, bor hemma än haft anorexi och nu troligtvis ortorexi, ångestproblematik hon själv tror adhd. Hennes tonår var superjobbig. Sedan en Aspbergers och ätstörning. Mycket jobb. Men detta barn lyssnar på vad man säger och verkligen försöker men mår såklart inte bra.

Jag mår skit. Orkar inte. Trött, ångest, nära till gråten, känner mig svag. Lyckas uppbringa styrka till barnet med npf glad över att de två andra funkar.

Orkar  inte med drama. Som när npf barnet snapchattade med sitt syskon men äldsta tog över och låtsades vara syskonet. Visserligen av oro. Men anklagelser om att npf barnet är manipulativ ljuger etc och jag är för mjuk och alla vill se hårdare tag.

Orkar inte med mer drama jag är så trött i själen var slut i huvudet. Orkar bara med det jag måste som jobba och stötta npf barnet så den kommer genom skolan. Jag är slut, jag vill lyssna på folk vara närvarande men det går bara inte och det späder på mina känslor av att vara totalt misslyckad.

Hej, det låter som att din situation är svår och jag förstår att du känner dig helt utmattad.

Det är lätt för andra, som inte befinner sig i din situation och förstår vad du går igenom, att komma med pekpinnar och det är förståeligt att du tar illa vid dig av den typen av kommentarer. Det jag kan utläsa av ditt inlägg är att du verkar göra ditt allra bästa- och det är det som räknas, enligt mig. Andras åsikter bör inte spela någon roll men jag förstår också att det är svårt att inte ta åt sig. Jag hejar på dig och tycker du verkar som en jättebra, stark, kärleksfull och engagerad förälder. Jag hoppas att du hittar ett sätt att få slappna av och återhämta dig emellanåt, du är värd att få må bra och vara utvilad.

Kram