Hem > Forum > Fångar inga jävla dagar > borderline tankar…

borderline tankar…

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Avatar

    Jag är en sjuk jävel, dom enda som inte tror mig är blinda. Jag kan vara den raraste och artigaste tjejen du mött för att sedan bli värre än Lucifer. Du behöver inte ha gjort något fel, det är bara sån jag är. Jag är ombytlig, opålitlig. Jag säger som det är, jag är i alla fall inte falsk som alla ni andra är. Min uppväxt skiljer sig inte så mycket från det vanliga, jag kanske inte hade dem bästa omgivningen eller så var det jag som drogs till den mörkare vardagen med alkohol, droger och våld.
    Så fort jag öppnar munnen så hoppar dom till som om jag kommer från ingenstans, men jag har varit här hela tiden. Skrikit och slagit mig fram, jag börjar undra om jag är en av dom få äkta kvar i detta landet. Alla ska dölja sig bakom masker och framgångar av minsta slag, skärp er! Ni säger att det är normalt att känna såhär, men det är ingen jävel som vågar visa något. Ni säger till mig, lugna dig. Du får det att verka värre än vad det är, vem fan tror du att du är. Ni kan inte säga åt mig hur jag ska känna, hur jag ska leva, hur jag ska andas. Vem bryr sig om jag försvinner, då slipper ni allt besvär jag skapar för er. “Jag fucking hatar dig” är min nya mantra, jag klarar inte av att se mig själv i speglen längre. Tyst, jag vill inte höra det, det är inte ni som måste leva inuti mitt huvud.

    När jag försöker förklara så tittar ni på mig som om jag mördat någon och börjar direkt ordna med att försöka låsa in mig. Så jag sticker därifrån och försöker igen lite senare, jag vill inte må såhär, jag vill ha hjälp. Men desto mer jag försöker och misslyckas, desto tydligare blir det att jag bara är sån här och kommer aldrig bli bättre.
    Jag vet att det är mig det är fel på, jag vet att det är upp till mig att bli bättre. Bara låt mig ta ett ögonblick att återhämta mig, för jag håller på att bli fucking galen. All press som ni skapar det blir för mycket. Ni verkar tro att jag låtsas, att jag bara vill ha uppmärksamhet. Jag försöker göra det rätt, gå rätt väg men ni gör det verkligen inte lätt för mig att hålla mig nykter och vid liv, fuck….

    Prova jobba me något där du ger till andra, är det nödvändigt att vara kvar i dina egna tankar om dig själv när det finns en hel värld i behov av stöd och kärlek? Jag menar, en luffare kommer inte att tacka nej till soppa från dig trots dina tankar om dig själv.

    Avatar
    Trådstartaren

    Prova jobba me något där du ger till andra, är det nödvändigt att vara kvar i dina egna tankar om dig själv när det finns en hel värld i behov av stöd och kärlek? Jag menar, en luffare kommer inte att tacka nej till soppa från dig trots dina tankar om dig själv.

    Har du några exempel? Kommer nämligen inte på något själv utifrån din kommentar. Har inga luffare ute på landet…

    Har du några exempel? Kommer nämligen inte på något själv utifrån din kommentar. Har inga luffare ute på landet…

    Nä, har inget konkret förslag. Tanken med inlägget va väl egentligen att uppmärksamma dig på att det finns en värld utanför den egna som kan vara väldigt begränsad om man lider av psykisk ohälsa. Har du lekt med tanken att det drama som spelas upp i ditt huvud kanske bara existerar där för att du själv väljer att kalla den för verkligheten?. Är det verkligen så att omgivningen bara består av människor, åsikter och värderingar som bara är antingen goda eller onda, svarta eller vita?. Är det sant att du är den “raraste och artigaste tjejen” ena stunden och sedan “lucifer”?. Skulle du vara den enda personen i världen som inte består av en massa gråzoner och tråkiga mellanlägen?. Sanningen är att det inte finns någon sanning och att människor alltid försöker att förstå sig på sin omgivning genom att sätta stämplar på allt och alla ( inklusive sig själva), detta för att få någon form av trygghet i tillvaron. Mitt tipps till dig är att gå rakt igenom det som känns mest självklart för dig, utmana det som fått en definitiv stämpel som gott eller ont, svart eller vitt. Det man ser hos andra, det som upprör mest går oftast att spåra till något du inte tilåter dig själv att se i dig själv, något ångestskapande, skamfyllt och lika med döden. Sanningen är att dessa antaganden är falska, även hos någon du skulle kalla för frisk. Byt miljö, stäng av mobilen och känn all skuld och skam. Du kanske aldrig har tillåtit dig själv att känna, du kanske bara tillåtit dig själv att döma för att inte känna? Vem vet? Är du säker på att DU vet?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.