Krönika

Vilken upprättelse, stöd och hjälp får en tjej som utsatts för sexuella övergrepp?

För varje år ökar antalet tjejer och unga kvinnor som hör av sig till Stockholms tjejjour och berättar om våldtäkter och andra sexuella övergrepp. Tjejer och unga kvinnor som kontaktar oss berättar om grovt våld, om hur deras liv är i fara, om upprepad utsatthet och hur de under den tiden som de är fri från den fysiska skadan kämpar med den psykiska smärtan som inte sällan upplevs än mer outhärdlig.

Utsattheten vi möter i vår stödverksamhet är mycket omfattande, komplex och allvarlig. Många behöver stöd och hjälp i form av någon som lyssnar, stöttar och stärker. Viktiga första kliv för att må bra, där vi kan stötta, men det räcker inte hela vägen. Flera behöver också traumabehandling och ett långvarigt tillitsfullt professionellt stöd där hela ens mående och utsatthet får ta plats och tas om hand.  Dessvärre har vi svårt att hänvisa vidare, när våra stödsökande behöver mer än någon som lyssnar och stöttar. Sedan slutet på 2016 har flera av de mottagningar dit delar av vår målgrupp tidigare kunde vända sig, tvingats lägga ner eller fått nya avtal som gör att den grupp som lider av trauman till följd av sexuella övergrepp inte omfattas av avtalen längre. Förutom att målgruppen lämnas utan hjälp går också flera års kunskap förlorad.

Konsekvensen av att samhället inte säkerställer att rätt hjälp och behandling finns gör att de tjejer vi möter tvingas leva med sina trauman, vilket på alla sätt är mycket outhärdligt. Ångest, depression, suicidtankar, självskada är exempel på några följder. Upprepad utsatthet är mycket vanligt. Förtroendet för både vården och psykiatrin är lågt. Många vittnar om allvarliga svek i form av ifrågasättande, nedsättande kommentarer, brist på kunskap, rädsla inför att ta in den verklighet som beskrivs och ett ständigt hänvisande till nya/andra instanser/personer.

När ens gränser blivit överträdda upprepade gånger kan ta det lång tid att pröva tanken att våga känna tillit, därför är det avgörande att hjälpen från samhället står redo när en arbetat upp ett mod att våga söka hjälp. Därför blir det särskilt allvarligt när vi får höra från tjejer att de fått ett kränkande bemötande i kontakt med psykiatrin. Det är inte ovanligt att en får vård för ens symtom som sömnsvårigheter, depression och ångest men aldrig får en fråga om grundorsaken, som i många fall är våldtäkt eller sexuella övergrepp. Detta gör att en tvingas leva med obearbetade trauman, trots långvarig kontakt med psykiatrin.

Detta står i stor kontrast till vad stödsökande beskriver för oss att en behöver när en varit utsatt. Våra stödsökande beskriver att tid och trygghet är avgörande. Att hon delvis behöver tid att landa och bli trygg på ett och samma ställe, men också för att kunna lita på och bygga relation till den som ska hjälpa henne.

Det är av stor vikt att tjejen ifråga får förståelse för kontexten- mäns och killars våld mot kvinnor och tjejer.  Det är viktigt att berätta om förövarens skickliga manipulation och effektiva strategier han använder för att skuld- och skambelägga den han utsätter. Det är viktigt bland annat för att kunna minska tjejens ofta enormt betungande skuld- och skamkänslor. Våldet han utsätter henne för är genomsyrat av makt och kontroll, vilket ger små förutsättningar för tjejen att se igenom och bryta sig ur. Även om det går, men oftast med hjälp av andra och efter en lång tid.

Det är på alla sätt oacceptabelt att tjejer och kvinnor, som är de som oftast utsätts för dessa brott, tvingas leva med komplex psykisk ohälsa med alla konsekvenser det innebär utan adekvat stöd och hjälp från samhället. Vi önskar att tjejens rätt till stöd och hjälp efter att hon utsatts prioriteras i högre grad, att samhället säger ifrån mot mäns och killars våld genom att erbjuda tjejens upprättelse, bearbetning och en chans till välmående.

Text av: Malin Jenstav och Linn Fröjdendahl, Stockholms tjejjour