Krönika

Maria Pedersen: ”Våga lägg dig i – det kan rädda liv.”

Lita på din magkänsla och fortsätt att vara artigt påträngande. Det kan rädda liv.

Jag växte upp i en familj där kung Alkohol regerade. Vi var en riktig Svenssonfamilj med mamma, pappa och tre barn. Pappa arbetade som avdelningschef inom asfaltsbranchen och mamma var hemmafru i många år under vår uppväxt. Vi hade det ganska gott ställt och bodde i ett nybyggt villaområde i en liten stad på ostkusten. Men när jag tänker tillbaka på min barndom så är det alltid alkoholen som på ett eller annat sätt dyker upp i mina minnen. Mr Vodka styrde våra liv. Pappa kom varje dag hem efter jobbet med 1,5 flaska Explorer som han och mamma delade på innan det var dags att sova.

Jag blev en mästare på att kontrollera och hålla koll på flaskorna. Jag blev en mästare på att läsa av mina föräldrar för att veta om kvällen skulle sluta lugnt eller i kaos. På vardagarna gick det oftast ganska bra men på helgerna var det kaos. Och långhelger som till exempel jul och nyår, då var det ett rent helvete. Då var de fulla redan till Kalle Anka och på kvällen hittade tomten inte fram till vårt hus.

Det jag i dag som vuxen ofta kommer tillbaka till är varför ingen i vår närhet reagerade. Varför gjorde ingen något? Hur kunde detta få pågå under så många år? Det fanns tre barn i familjen.

Under perioder i mina unga tonår tänkte jag ibland på att ta mitt liv. Jag skulle dö för att straffa dem. De skulle minsann få ångra sig. De skulle få sitta där på begravningen av sin dotter och ångra att de inte skött sig bättre. Att de alltid valde att dricka sig fulla istället för att vara med oss barn. Men jag kunde inte, för jag var ju tvungen att ta hand om min lillebror. Han skulle nog inte klara sig utan mig.

En tonåring i veckan tar sitt liv i Sverige, det visar siffror från Socialstyrelsens dödsorsaksregister.En tonåring i veckan tar sitt liv. Hur kan det få ske? Vi måste öka antalet kuratorer och skolsköterskor i skolan, ja, men vi måste även öka antalet ”vanliga” vuxna i de ungas närhet. Alla vuxna har ett ansvar. Vi får inte blunda. Vi måste våga lägga oss i om vi misstänker att det inte står rätt till.

Barn och unga är otroligt lojala mot sina föräldrar. De blir experter på att skydda dem och undanhålla vad som sker innanför hemmets stängda dörrar. Jag har bara ett enda minne av att någon verkligen frågade mig om hur jag hade det hemma. Det var min svenskalärare som jag hade i sjunde klass. En dag ute i korridoren tittade han på mig och undrade hur jag egentligen mådde. Hur hade jag det hemma? Min omedelbara reaktion var att bli förbannad och jag svarade honom att det skulle väl inte han lägga sig i! Men jag har många gånger under mitt liv tänkt på honom och på att han faktiskt såg att något inte stod rätt till.

Så jag vill verkligen uppmana alla att våga lägga sig i, om svaret blir detsamma som det svar min svenskalärare fick av mig, fråga igen. Lita på din magkänsla och fortsätt att vara artigt påträngande. Det kan rädda liv.

Maria Pedersen, volontär för Suicide Zero