Vet nån vad detta betyder?

Hej det är så att jag har tänkt på denhär så länge nu.

Jag är snart 17 år.

Jag har under hela mitt liv fått allt jag vill ha så kommer från en familj med bra ekonomi och är bortskämd och har igentligen inget alls att klaga på. Mamma lämna familjen för jättelänge sen och var en missbrukare med borderline

För ungefär ett år sedan fick jag reda på att jag skulle flytta för att farsan fick en ny tjej, ville absolut inte flytta med vi gjorde det ändå. Det beror verkligen inte på detta säkert men jag vet verkligen inte svaret så jag skyller på att det är flyttens fel.

Jag mår väldigt väldigt dåligt i vissa perioder, det var för ett år sedan detta började. Jag har jättemånga vänner och allt man behöver och när jag är distraherad av något mår jag bra som ex när jag är med en vän, men när jag är ensam brukar det leda ända till självmordstankar och mår så dåligt och känner mig så värdelös och hatar verkligen livet. Dessa tankar har börjat komma oftare och oftare och vet fortfarande inte vad det beror på. Vill tillägga att under hela mitt liv har jag varit världens gladaste människa hela tiden men plötsligt har sånt börjat hända. Är det någon som vet svaret på något sätt?

Jag har förresten it öppnat upp mig till någon om detta.

[Pink Binira]

Hej!

Det låter väldigt jobbigt för dig att känna så när du är ensam. Jag tror att det vore bra om du pratade med någon du litar på om detta. Vissa tankar kan man förstå sig mer på när man får bolla idéer och bara få ut sig tankarna från sin egna hjärna. Om du inte har någon att prata med, skriv ner dina tankar istället, försök distrahera dig själv när du är ensam, kolla på någon film, lyssna på musik etc.

Förstår att det är en jobbig situation för dig. Men det kommer att bli bättre. Jag finns här om du behöver prata!

Kram!

Tack så jätte mycket, har du nån är detta normalt vid ungdomen att man känner sig så eller förvirrad o sånt eller har du koll på nån diagnos eller liknande?

Hej du,

Jag är en 20 årig tjej o känner exakt som dig.. jag har också allt jag behöver i livet, inget större problem att klaga på. Jag är också o har alltid varit glad ute bland människor. Däremot på den senaste tiden, o när jag är ensam så får jag också dessa tankar o känslor. Jag har inte heller öppnat upp mig för nån direkt eftersom jag tror inte att nån nånsin kommer att förstå mig.. men vet du vad som har hjälpt mig? Det är en skriva en dagbok.. skriv ner dina tankar o känslor, bli arg o låt tårar rinna.. tillåt dig själv att uttrycka dessa känslor.. möjligtvis hitta en ny hobby, försök att träna oftare.. allt detta gör det mindre jobbigt för dig. Jag är i processen av att träna mer o bryta min rutiner liten o jag känner att jag mår lite bättre av det. Sen så är det en period o det går över, tro mig.

Skickar ’virtual hugs’❤️

Hej! Såg att du frågade om det är normalt och tillhör ungdomen att må som du gör. Och jag vill säga att det är normalt att må dåligt till och från i livet, särskilt i ungdomen eller vid andra prövningar. MEN om du som du säger mått dåligt under en längre period och funderar på om livet är värt att leva så kan det snarare tyda på någon form av depression. Tycker att det är viktigt att veta eftersom det finns behandling mot depression och det är inget man ska behöva gå och lida med i ensamhet utan det går att behandla. Så tänker att du kanske kan fundera på att läsa på lite om depression? Om du har några frågor får du gärna fråga mig. Mvh mig.

[Green Jolala]

Jag känner igen mig så mycket i det du skriver. Idag är jag snart 25 år, men som 16 åring mådde jag skit. Idag mår jag också dåligt till och från. Det som var jobbigt för mig var att jag hade mycket som anses vara bra saker som du också nämner. Vänner, skola, familj, pengar fanns. Men det saknades något ändå. Jag förväntades vara lycklig och nöjd med livet. Det jag däremot inte fattade skavde var att min pappa var narcissistisk och manipulerade mig och min familj. Han hittade på att vi barn var sjuka och skulle skjutsa oss till olika vård-ställen. Men egentligen lekte han bara.

Kanske har du också någon relation i ditt liv som behöver tänkas om? Jag kan inte komma på nåt annat som skulle kunna vara svaret som inte har framkommit av någon annan.

Men ta hand om dig och vill du prata. Skriv här. Kram kram. Från en tjej till en annan.

[Yellow Bojoto]

Först vill jag bara säga att det är jätte bra att du här öppnar upp dig.

Det kan du fortsätta med. Och jag ser att du fått respons om omtanke från många.

Jag är 52 år snart. Jag har mått dåligt. Känt sorg och ensamhet genom hela livet. På olika vis och även i olika perioder. Och implikationer skeden genom livet.

Jag heter nog ”melankoli och vemod” i mellannamn. Och jag är fine med det. För på något vis är det jag. Det innebär ej att jag ej är en glad person. För det är jag verkligen. Positiv dessutom. Så jag är mao fine med alla dessa känslor (även med andra jag ej nämner här).

Du är i en ålder där du börjar närma dig ”vuxenlivet”. Och jag tror det händer mer med oss, i de olika faserna vi går igenom i livet, som vi ej kan ana ens.

Tror att en bidragande faktor är att du kanske ej känner tillhörighet till en grundfamilj. Det du beskriver om din mamma och pappa.

Det andra jag tänker på är att du ej öppnat upp dig för någon av alla de vännerna du har. Finns det någon i den kretsen som du kan berätta för?

Jag har skrivit mycket genom livet. Men jag är så ”fedd up” med det få det tar sån kraft av mig. Rent praktiskt. Så idag använder jag bara min mobil. Ibland pratar jag av mig. Och ibland räcker det jag skriver ner några få ord som uttrycker min känsla.

Något som är bra för mig det är att strukturera upp ”mitt liv”. Liksom se de olika delarna. När jag var ung och livet var svart gjorde jag tex så här:

-Familj

-Vänner

-Skola

-Fritid

-Ekonomi

-Kärlek

-Hälsa

Sedan satte jag plus på det delar dom ändå var okej. För okej räcker himla långt. Och de delar som var minus på ställde jag denna fråga till:

-Kan jag göra något själv åt detta?

Var svaret ”nej” så fick jag släppa oron mm kring det och bara luta mig tillbaka och vänta in vad som sker.

Var svaret ”ja” så gjorde jag en plan som jag följde (så gott jag kunde, räcker oxå gott) och sedan litade jag mig tillbaka och väntade in vad som sker.

Med denna metod insåg jag snabbt och lugnt att livet ej var svart. Vissa delar stormade ja. Men ej hela livet. Bara den insikten fick mig att må pyttelite bättre

Dock tror jag du ska finna dina sätt att hantera dina känslor och tankar. Och ha en egen ”verktygslåda” du kan öppna och ta hjälp av.

Något annat jag använder mig av är ”paus”.

Tex nu. Först var jag mycket sämre och dålig i förra veckan med mina sjukdomar. Sedan fick jag mycket tunga nyheter. Som i och för sig ej gjorde mig fysiskt bättre . Men jag kunde kanske försökt att tvinga mig till arbetet. Fast jag tog beslutet att ”pausa” livet. Jag bara vilar, ser serier, äter lite, återhämtar mig som människa. För att bli friskare fysiskt. Landa i de dåliga nyheterna. För att resa mig i nästa vecka igen.

Jag finns här för dig!

Kram