Vänskaps ångest

Har svårt att sova och ingen att prata med. Den vän jag brukar vända mig till kommer knappt ihåg mig. Har svårt att håla flera vänskaper igång så har bara en nära vän. Vi har inte pratat sedan september förra året. Vi spelade ihop med en av hennes kompisar i maj men de hade mig på tyst så de inte hör min mikrofon. Men droppen gick nu när hon var den enda jag lite på med min identitets kris om min kropp och köns tillhörighet då min mamma är religiös, tycker att transpersoner leker gud och pappa inte är en bra lyssnare. Men hon kommer inte ens ihåg de jag skrev. Det känns som hon inte bryr sig als längre men har ingen annan jag har samma emotionella anknytning till. Vill säga ifrån men har stora problem med konfrontera och dra gränser.

[Olive Hufuvi]

Vad jobbigt när inte sömnen vill komma, och tankarna mal <3 Hoppas du fick några timmar till slut. Den där ensamma känslan känner jag igen. Att inte ha någon att prata med när man behöver det…besvikelsen när någon inte ser eller hör, eller tar in. Ibland tänker jag att det beror på att personen inte själv uppfattat det man sagt på “rätt” sätt. Ibland tänker jag att personen bara inte orkar. Det blir för tungt och då drar hen sig hellre undan. Någonting sådant. Ibland kan det vara bra att sträcka ut handen på nytt och berätta hur man känner. Men ibland kanske det är bättre att bara försöka hitta en annan samtalspartner. Svårt är det hur som helst..kram!

Så svekfullt att kompisen inte minns det du har berättat om identitetskrisen och könsidentiteten. Hade också blivit så ledsen om det hänt mig att en kompis inte mindes bland det svåraste jag bär runt på. Fina du, du förtjänar oerhört mycket bättre <3 Blir fan paff att den här kompisen drabbats av “minnesförlust” när det gäller så stora saker. Låter drygt tycker jag. Ledsen också att du inte får stöd av dina föräldrar.

Det är svårt att konfrontera vänner, verkligen alltså. Jag hoppas ändå att du gör det. Berättar att du känner dig sårad och besviken på att det viktigaste för dig “glömts bort”. Om kompisen svarar på det och ber om ursäkt, lovar att bättra sig eller har bra förklaringar på sitt beteende, kanske ni kan umgås igen? Annars tror jag kanske inte det är sån superförlust för dig att slippa den här personen? Vet att du skrev att du har en emotionell koppling men förtjänar den kompisen verkligen det? Är hen att lita på? Du förtjänar bättre behandling iaf, den saken är klar <3

Bra att du skriver här. Jag lyssnar gärna om du vill skriva mer om identitet och kön.