Våldtäkt

[Teal Rubedy]

I början av sommaren så blev jag våldtagen sista dagen jag var i Spanien, vilket jag såklart mådde väldigt dåligt över. Och hann heller inte anmäla något eller besöka läkare då jag inte visste hans namn och det var för tätt inpå hemresan.

De första dagarna/veckan var jobbig med sömn problem osv. Sen la jag de lite bakom mig tror jag och mådde bättre och jag har under hela sommaren träffat och haft flera engångsligg utan problem. När jag berättar för folk som varit med om de verkar de som de fått andra biverkningar också och säger att jag måste gå till psykolog för att man aldrig släpper de annars. Min fråga handlar egentligen om jag verkligen behöver det eller om någon har erfarenhet av att inte Behöva göra de? Och vad kan hända annars? Och någon som vet vad de kan bero på att vissa inte kan ligga efteråt men att vissa kan det?

<3 Gud så fruktansvärt att du blev våldtagen. Tänker litegrann på PTSD att det kanske är vad de här personerna syftar på? Alltså att vissa kan ligga efteråt och andra inte riktigt? Som jag förstått det utvecklar inte alla per automatik posttraumatisk stress av en objektivt traumatisk upplevelse, utan att det snarare är individuellt hur man mår efteråt och vilka spår det satt.

Kan säga att jag klarade inte av att ha sex utan att börja gråta efter jag blev våldtagen. Men jag har en kompis som inte reagerade så alls utan hon kunde ligga med andra, men kanske att hon fick andra symptom som att hon fick otroligt svårt att lita på män på ett djupare plan, och även utvecklade något sorts alkoholproblem (vilket inte jag fick)? Hon blev våldtagen under svår berusning och har mycket minnesluckor av det. Jag var också jättefull, förmodligen drogad, men jag minns paradoxalt nog allt i detalj. Vet inte om det påverkar.

Jag tänker ändå att ifall du inte påverkas av det här just precis nu, tror jag inte du behöver psykologisk hjälp. Men den dagen du känner, om du känner, att du faktiskt behöver stöd och har fått negativa konsekvenser, sök hjälp då.

[Azure Qidehi]

Så fruktansvärt tråkigt att läsa om vad du blev utsatt för på din semesterresa! Att ha blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp är en potentiellt traumatiserande upplevelse, vilken därav kan leda fram till framtida psykologiska problem, samt möjligen en PTSD-diagnos. Dock är det min erfarenhet att så kallade potentiellt traumatiserade händelser, som uttrycket antyder, inte självskrivet leder fram till allvarliga psykiska men. Vi är alla olika och reagerar olika när vi möter svåra utmaningar. Detta kan röra egentligen alla former av kriser som livet tenderar utsätta oss för. Därav vill jag bara påtala att du inte ska känna att du förväntas känna på ett visst sätt utifrån den våldtäkt du utsattes för, att du utifrån händelsen exempelvis förväntas ha svåra känslor och må dåligt. Vissa personer har en slags förmåga att mentalt “vända blad” om jag använder ett eget uttryck, och det är mer än okej! Det är dina känslor och de har du rätt till! Däremot kan jag också med risk för att bli tvetydlig anse att du över tid kan vara hjälpt av att med stöd av en samtalskontakt reda i dina egna känslor utifrån din upplevelse, och därigenom få hjälp att reflektera. Det som trots allt är lite lurigt i sammanhanget är huruvida en känsla, exempelvis av att ej vara påverkad av upplevelsen, är ett tecken på någon slags psykologisk försvarsmekanism, eller rent av att man befinner sig i en fas av förnekelse. Men oavsett hur du väljer att agera framåt tycker jag att det är positivt att du som du själv skriver har människor i din omgivning som du kan prata med. Ta hand om dig och kom ihåg att all skuld för det som skedde ligger hos förövaren!