Jag är snart 15 år och mår psykiskt dåligt pga av mitt förflutna. Det finns en tjej i min ålder, som alltid finns där för mig och lyssnar på mig när jag mår dåligt. Vi pratar nästan varje dag om allt möjligt:) Jag finns även för henne om hon har en dålig dag och får henne att skratta och hon kan också prata om hur tufft hon också haft och har,fysiskt. Vi är bästisar,och har alltid roligt tillsammans. Vi har några gemensamma intressen och kommer överens. Det som jag tycker är jobbigt är att jag har känslor för henne,jag mår dåligt över att jag inte vågar säga något. Vi har känt varandra i mer än 2 år. Jag har inte vågat säga något eftersom jag vill inte förlora en sådan bra person som henne. Jag är rädd att om jag berättar mina känslor så kommer våran vänskap att förstöras och hon inte vill ha kontakt med mig. Jag har frågat om hon vill vara min dejt på alla hjärtansdag,fast som bästisar inte mer. Jag vet Inte hur långt steg jag kan ta. Jag känner henne ganska bra och vet att hon kan dejta tjejer också.Hon har inte haft någon förhållande eller någon dejt förut. Vad tycker ni att jag ska göra? När och hur kan jag få fram känslorna?
God Måndags f.m. här på MiND Forumet.
* “Pink Pynugu”;svar: Har läst hela ditt inlägg / skrivelse här ovan och förstår att detta är inte alls lätt att tackla…
* Känslor kan ibland vara komplicerat…
* FRÅGA-1: Vet Du eller känner att din “Bästis” känner motsatsen, alltså “Vibbar” / “Känslor” för dig?
* FRÅGA-2: Har Du försökt ta upp känsliga ämnet med någon psykologkontakt via nätet eller appar för utförligare svar hur Du ska hantera situationen och veta hur Du ska gå tillväga osv ?
* FRÅGA-3: Eller har Du någon tjejvän extra som Du skulle kunna ventilera av dig med om detta känslomässiga ämnet eller har Du någon inom familjen som Du känner förtroende för att öppna porten till ditt inre (Pandoras ask) om dina känslor för din “Bästis” ?
På återseende…
