Hem > Forum > Arbete & Skola > Utraderade av Barnen och SORG är inte lika med psykisk sjukdom!

Utraderade av Barnen och SORG är inte lika med psykisk sjukdom!

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • (försökte radera detta inlägg, ligger under fel rubrik, ska ligga under: Närstående – vet inte hur man gör för att få bort detta)

    Skrämmande läsning man finner på nätet numer och tycker att det verkar som om många idag inte förstår hur relationer ska fungera och att vi i Sverige tycker att allt ska lösas av andra och helst quickfix med piller.  Det är uppenbart att det är många som känner stor SORG av att bli bortrationaliserade av sina barn, det är verkligen beklagligt och felaktigt.

    Börjar tro att mönstret uppstått av Curlingen som pågått i snart 2 generationer, barnen växer aldrig upp ordentligt och tror att det inte finns skyldigheter från även dom i en Familj. Detta verkar vara ett typiskt Svenskt problem, man ser inte sådana här beteenden i andra kulturer.

    Det ser ut som om barn i dagsläget hellre följer sociala medier av utomstående, än att ta vara på sina Närstående och involvera dom i sina liv medans dom är i livet och idag är Empati ett främmande ord uppenbarligen för många, det betyder: Medkänsla.

    Sorg är INTE lika med psykisk sjukdom, det är något som inte ska förväxlas. Att mammor och pappor –  även far- och morföräldrar – blir deprimerade och känner hopplöshet och ingen mening med livet när dom blir utanför – det är inte konstigt alls. Och självklart ska även dessa personer rätt få utrycka sig och det har gått långt när man känner att man inte vill leva pga utanförskapet och sorgen är ohygglig för föräldrar när dom blir utraderade.

    Tycker att det är dags att dagens barn tänker på vad dom säger och gör mot sina föräldrar!

    Avatar

    Hej Pink Vytuta

    Tycker att du har en viktig poäng här. Dock känner jag själv inte till fenomenet men det låter ju både rimligt och fruktansvärt.

    Det jag kan relatera till är att vara barn som blir utraderat, pga vissa beteenden som uppstått i samband med stor sorg. Så för mig var det skönt att läsa att det kanske inte är något fel på mig för att jag sitter och storbölar för att de få jag har kvar i livet av min familj inte vill ha med mig att göra.

    (försökte radera detta inlägg, ligger under fel rubrik, ska ligga under: Närstående – vet inte hur man gör för att få bort detta) Skrämmande läsning man finner på nätet numer och tycker att det verkar som om många idag inte förstår hur relationer ska fungera och att vi i Sverige tycker att allt ska lösas av andra och helst quickfix med piller. Det är uppenbart att det är många som känner stor SORG av att bli bortrationaliserade av sina barn, det är verkligen beklagligt och felaktigt. Börjar tro att mönstret uppstått av Curlingen som pågått i snart 2 generationer, barnen växer aldrig upp ordentligt och tror att det inte finns skyldigheter från även dom i en Familj. Detta verkar vara ett typiskt Svenskt problem, man ser inte sådana här beteenden i andra kulturer. Det ser ut som om barn i dagsläget hellre följer sociala medier av utomstående, än att ta vara på sina Närstående och involvera dom i sina liv medans dom är i livet och idag är Empati ett främmande ord uppenbarligen för många, det betyder: Medkänsla. Sorg är INTE lika med psykisk sjukdom, det är något som inte ska förväxlas. Att mammor och pappor – även far- och morföräldrar – blir deprimerade och känner hopplöshet och ingen mening med livet när dom blir utanför – det är inte konstigt alls. Och självklart ska även dessa personer rätt få utrycka sig och det har gått långt när man känner att man inte vill leva pga utanförskapet och sorgen är ohygglig för föräldrar när dom blir utraderade. Tycker att det är dags att dagens barn tänker på vad dom säger och gör mot sina föräldrar!

    Håller med!

    Tycker med att detta verkar vara något svenskt beteende…tragiskt verkligen…

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.