Utbränd?

• Hej! 

Jag mår inte så bra just nu.Jag växte upp med en spelberoende pappa som ständigt spelade bort hela familjens pengar. Till slut seperade min mamma och pappa.

Jag har försörjt min pappa med pengar i flera år. Lån och krediter har jag tagit så han ska leva gott istället för mig. Jag har aldrig lånat pengar för mina egna behov utan hans behov i hela mitt vuxna liv. Nog om det.

Var utmattad för ca 5 år sen då jag hade förstört mitt liv med att spela dator och ingen fysiskt aktivitet förutom jobb.

Tog mig tillbaka genom att promenera varje dag och meditation.

Träffade min sambo för 5 år sedan och då vände livet. 2barn fick vi dock så har de varit problem varje år med hennes mående genom åren så jag har återigen varit den starka människan som ej får må dåligt eller visa känslor på att jag med bryter ihop.

 

Sen har de hänt personliga problem med mitt yrke som gjort att jag var tvungen att byta jobb innan jul.

 

För en vecka sedan ringde jag vc och sa att jag bryter ihop snart. Har mörka tankar men ej på att skada mig själv sa jag. Fick en psykolog att prata med och setralin 50mg.

Nu imorses hände en jävligt konstig grej som gjorde min hjärna fundersam.

 

Slog upp telefon nr t psyk för jag kände att jag ej pallar mer. (gråter när jag skriver detta)men tog mig ändå t bilen för min hjärna sa, du måste åka t jobbet.

 

Hela vägen t jobbet så ville jag köra av vägen så jag får hjälp. Letade längs vägen efter ställen jag kunde krocka med. Blev aldrig att jag krockade bilen utan genomled dagen på jobbet.

Vad är de som händer med mig?

 

Hej! Tråkigt att ingen svarat dig tidigare. Hoppas att du fått hjälp. Låter som att bägaren helt enkelt rann över för dig efter tuffa år med turbulens med din pappa, din sambo som mått dåligt, din jobbsituation etc. Bra och starkt av dig att söka hjälp.

Det är okej att dina känslor får ta plats. Det gör inte dig till en mindre stark person. Det är okej att du kämpar med ditt mående istället för alla andras. Det gör dig inte till en självisk person.

Det låter som att du är känslomässigt utbränd, du berättar hur du var den som styrde upp ekonomin för din pappa (på din bekostnad dessutom) och även att du var den som höll din sambo när hon mådde dåligt.

Men var finns utrymmet för dig? Var får dina känslor rymmas?

Jag tycker det låter som att du har satt dig själv i andra hand under väldigt många år. Det kan vara så att känslorna som har fått ta baksätet till andras dåliga mående helt enkelt har hunnit ikapp dig. Just nu låter det som att du behöver ta hand om dig, och kanske bli omhändertagen?

Jag är glad att höra att du ändå sökt hjälp hos en psykolog, något som jag hoppas att du fortsätter med. Det kan ta en lång tid att avvänja sig något man gjort i år, men jag tror du behöver vänja om dig till att ta hand om dig själv mer än du gör just nu.

Ta hand om dig. <3

Indigo Qugugo skrev:

Hej! Tråkigt att ingen svarat dig tidigare. Hoppas att du fått hjälp. Låter som att bägaren helt enkelt rann över för dig efter tuffa år med turbulens med din pappa, din sambo som mått dåligt, din jobbsituation etc. Bra och starkt av dig att söka hjälp.

Jag har ej vart inne här på 6 månader.

Mår bättre.setralinet slutade jag med för 1 månad sedan.

Vad fint att höra att du mår bättre! Kramar