För ett år sedan sa min chef upp mig under ett rehab möte. Jag hade varit sjukskriven i 12 veckor pga magkatarr och högt blodtryck. Hennes exakta orda val var; styrelsen har inte längre något förtroende för dig. Detta var inget som någon hade nämnt eller berört tidigare. Däremot hade jag innan jag blev sjukskriven önskat möte med min chef för att strukturera upp hennes och min roll, det var nämligen så att både internt och externt så upplevde personer att våra roller gick ihop och man visste inte vem man skulle kontakta i rätt ämnen. Jag tog även upp min arbetssituation där min arbetstid blivit att arbeta fram till kl 02 på nätterna för att chefen behövde underlag. Anledningen att arbetstiden blev så sen var att förutsättningarna var alldeles för dåliga, dels från chefen men även systemetmässigt. När jag tog upp detta med min chef tog hon detta som kritik, där startade jag vår konflikten som resulterade i en uppsägning. Det fanns inte en enda kollega som höll med att jag skulle vara en person där förtroende skulle svikta, jag var en person som alla kunde lite på och ställde för dom runtomkring mig.
i vilket fall som helst, jag har kommit över arbetet, en drömroll som jag hade strävat efter. Däremot hanteringen av uppsägning har satt djupa spår. Det har nu gått ett år men har förstört min personlighet, självkänsla. Jag har sökt jobb i ett års tid, när man söker jobb behöver man stå på sig för att trycka på de saker man är bra på, just nu kravlar jag på botten för att hitta tillbaka till mig själv och veta vad jag vill. Jag har tidigare varit en person som känt mig själv väldigt väl, nu känner jag inte ens igen mig jag är osäker på precis allt.
Jag har sökt så otroligt många jobb och kommit på intervjuer men inte nått ända i mål. Jag känner mig så uppgiven och då går tankarna tillbaka till hur min tidigare chef hanterat situationen vilket gör mig ännu mer uppgiven.
