Oj, detta kunde jag skrivit. Jag tycker ju att det är för mycket att kräva att alla ska fika och äta tillsammans varje dag.
Att man då och då umgås lite mer informellt och privat kan jag förstå. Men blir det för mycket krav så tycker jag det blir som du säger, man känner sig avklädd och jobbet kryper in under huden
Idag tänkte jag på att jag mer rakt av ska vara mig själv i fortsättningen. Funkar inte det så är det inte en plats för mig.
Jag tycker det är märkligt hur en del människor känns så okomplicerade att umgås med och hur vissa skapar spänningar hos mig. För mig känns det som att de vill ha något eller liksom försöker “läsa mig” och andra. Att de måste känna kontroll, att de förstår vem man är. Så gör inte jag, om jag inte måste för att förstå varför någon blir aggressiv eller liknande
Jag förväntar mig inget annat än att det tar månader att lära känna andra på ett personligt plan, det är inget jag försöker stressa fram genom att fika varje dag. Det kommer med tiden, med småprat, skämt båda skrattar åt, problem man upplevt tillsammans eller bara genom samarbete
Jag behöver inte känna eller gilla alla för att kunna samarbeta väl heller. Förstår verkligen inte vad de här kraven på att vara mer privat med varandra på jobbet ska tillföra.