Hej på er.
Jag är 21 år och haft ångest sedan jag var ungefär 7 år. Min barndom har vart väldig jobbig och traumatiserade med bla alkoholiserad förälder med borderline och misshandel i hemmet.
Jag upplever stark ångest som bara kommer flera gånger under dagen, vad jag fått förklarat för mig av mig psykolog så har detta uppstått från min barndom då jag hade konstant ångest. Jag har även jättesvårt att hantera starka känslor då jag aldrig fått hantera känslor som liten, så även om jag får lite ångest så är min enda utväg självskadebeteende. Har även mycket självmordstankar såfort jag får ångest. Under Corona nu också så är min ångest skyhög konstant. Jag är i riskgrupp och har alltid haft katastroftankar så det bättrar inte situationen precis för mig. Sen skäms jag då jag nu har ett bra liv med sambo och hund. Känner mig väldigt ensam ibland pga inte så många vänner men ändå.
Saken jag egentligen tänkte komma fram till är att jag känner mig trygg oftast i min ångest? Det är den känslan jag haft sen jag var liten, idag hade jag ett litet små tjaffs med en person. Jag så känslig och blev superledsen men det känns ändå bra att känns den ångesten efter då det är den känslan jag är trygg i. Det låter säkert jättekonstigt, men är det någon annan som kan känna igen sig i det?
Ta hand om er!
