Trött på dysfunktionella arbetsplatser

Bra att du skolkade, hoppas det gav lite återhämtning!

Jag tror det hänt något övergripande med arbetslivet. Kanske speglar det något i samhället i stort (?)

Jag har ju skrivit en massa om att jag blivit mobbad, så man kan kanske tror att jag alltid varit lite utanför eller utsatt. Åtminstone har psykologer och andra utgått från det när jag sökt hjälp. Men så är det inte, jag hade noll sociala problem under uppväxten, i skolan och senare på arbetsplatser fram till ungefär för 15 år sedan. “Förr” fanns det sociala normer och regler man förväntades kunna anpassa sig till. Sånt som aggressivt beteende,mobbning, tappa humöret, gå bakom ryggen, smita från tråkiga uppgifter, tala illa om andra, himla med ögon och liknande var självklart felaktiga beteenden. Oavsett samhällsklass.

Det förekom givetvis men det ursäktades inte. Om någon ändå fortsätte med ett dåligt beteende sågs den till slut som en lite missanpassad person man behövde ha överseende och stå ut med men problemen låg hos individen och den personen kunde självklart inte få en ledarroll.

Idag är det som att man söker förklaringar till beteenden istället för att bara rakt och tydligt kräva personligt ansvar för sina handlingar. Jag tycker det kan anas en ganska dålig människosyn med låga förväntningar i botten. Självklart kan de allra flesta skärpa sig och bete sig vettigt om det krävs och är normen.

Det du beskriver med en chef som beter sig aggressivt är ju helt uppåt väggarna. Men jag tycker det har blivit jättevanligt. Känslor har företräde verkar det som? Känner man sig irriterad på någon, tycker någon är jobbig, tråkig, konstig eller arbetssituationen stressig så är det mer ok idag att leva ut sina reaktioner på omgivningen.

Tack för ditt inlägg! Känns tryggt att läsa om nåt som kan ge en förklaring på varför det ser ut såhär på så många arbetsplatser. Känner själv att jag inte riktigt kan peka ut vad som är fel så jag tycker det du skriver varit väldigt intressant läsning som jag har stor behållning av.

På medarbetarundersökningen för några veckor sedan visade det sig att fick chefen urusla siffror av folk. Själv deltog jag inte för ansågs ha jobbat för kort tid, men det som framkom var att de upplever henne som oärlig och att de inte vågar framföra brister i verksamheten direkt till henne. Även det om att hon favoriserar folk och inte behandlar alla likvärdigt. Kanske låter som något de flesta kan anklaga sin chef för men i det här fallet är det mycket, mycket tydligt att visa blir behandlad med konstant värme och ömhet, och andra med kyla och förakt.

Fick veta idag för övrigt att chefen är väldigt intresserad av fackliga frågor. Innan hon blev chef så var hon tydligen den fackliga representanten på arbetsplatsen. Det är för mig en mycket svår sak att ta in, haha. Kan inte för mitt liv se hur det gått till. Men chefen är noga med lagar och regler, insatt i det och verkar också ha ett intresse ironiskt nog. Tydligen nu när hon är chef också så dyker hon upp på såna informationsträffar fortfarande med facket, vilket har gjort att medarbetarna som dessa är till för inte vågar säga nåt i de sammanhangen heller, utan bara klistrar på ett leende om att “allt är jättebra här...”.

Det är nåt med organisationer som saknar struktur också. Märker själv hur jag blir irriterad för så små saker och det handlaroftast om att det inte är organiserat, och finns inga rutiner heller. Alltså det finns rutiner och de blir man hänvisad till hela tiden men de är bristfälliga och jättekonstiga och svåra att läsa ut så mycket vettigt av. Ska man även leta efter minsta lilla grej på kontoret så upptäcker man snabbt att det är som att leta efter en nål i en myrstack. Sånt är jag helt säker på också kan skapa frustration, mobbningssituationer och toxiska miljöer. Att det är konstant omständigt allting och det inte finns någon som har funderat ett par varv på det. Som ny är man därmed helt körd i princip och ingen “orkar”, “hinner” heller berätta om var i kaoset man ska börja.

Antar att det handlar om mycket svag organisationsförmåga i grund och botten. Och sedan mycket prestige från chefens och andras sida. Det blir skitkonstigt att delta under såna omständigheter.