Hem > Forum > Arbete & Skola > Tecken på övergrepp under barndomen eller var jag bara sjuk i huvudet..?

Tecken på övergrepp under barndomen eller var jag bara sjuk i huvudet..?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Jag har gått i terapi för övergrepp av en fd partner (har ptsd) och pratar även en del om min uppväxt med skilsmässa och en ganska dålig pappa.

    Bodde varannan vecka från 6 års ålder, de skildes pga pappa var otrogen. Han var dålig på att ge mat, tvätta mina kläder, se till att jag var ren, kunde gå med löss länge innan han märkte (han märkte oftast inte utan mamma såg sen). Han somnade ofta i soffan på kvällen och jag satt uppe länge själv i ung ålder. Minns att vi såg mkt läskiga filmer på tv, även filmer med sexuella scener jag var för ung för att se, upplevde det som jobbigt. Han var väldigt elak mot min mamma och kunde ringa och skrika på henne för ingen anledning.

    Nu till min fundering:

    Jag minns tydligt hur jag lekte lekar och tänkte väldigt mycket på sexuellt tvång, hot från att jag var ca 4 år. Tänkte/lekte att någon utnyttjade den andra, att någon var instängd och våldtagen. Handlade mkt om blöjor/rumpa minns jag, där att ta av blöjan var sexuellt. Detta tog upp mkt av min tid fram till kanske 8årsåldern. Lekte att mina gosedjur tvingade varandra till sexuella saker ”om du inte sköter dig kommer jag göra såhär och såhär” . Det var ganska grovt emellanåt. inte bara några gånger utan mycket under flera år.

    När jag såg på barnfilmer där något barn var fastbunden eller fast i en bur och var ledset tänkte och kände jag att det var sexuellt, upplevde även en samling vassa/farliga verktyg som något sexuellt, var ca 5/6 år. Minns en film där en man tvingade en flicka att leta efter diamanter i en liten grotta pga hon var liten, upplevde detta som väldigt sexuellt och att han kunde göra vad han ville med henne. Jag skämdes mkt och gjorde detta i hemlighet. Kunde sitta och tänka på sånt här länge och upprepat under flera år.

    Är detta normalt? Kan detta vara ett tecken på att jag försökt bearbeta något jag sett/varit med om? Har en olustig känsla över allt detta.

    Minns även att min mamma frågade någon gång ”oj duschar pappa fortfarande dig, gör du inte det själv nu?” men det kanske inte betyder något.

    Pappa var väldigt närgången och opassande mot mig. Tafsade alltid öppet på mamma. Ju fullare och högare han blir desto värre. Hos dagmamman skulle alltid pojkarna experimentera med mitt kön. Höga människor som kom och gick hos oss anspelade alltid på sex och män tog ofta fram sitt kön för att de ville man skulle ”leka” med det.
    Jag hade alltid sex omkring mig. Och omgivningen gjorde att sex, droger och alkohol blev min uppfattning om hur livet skulle vara. Alla mina tankar eller drömmar slutar alltid med sex. Oavsett om det är övergrepp eller inte. Så har det alltid varit och så är det fortfarande. Alltid är det dock jag som blir utsatt i fantasierna.
    Jag vet om att jag blev utsatt när jag varit liten. Så jag förstår varför jag tänker som jag gör.

    Jag tror att du behöver tänka på vad det skulle betyda om det kommer fram att du blev utsatt för övergrepp som liten. Hur skulle det påverka dig som redan har PTSD? Såklart är det inte ”normalt” att som barn fantisera om våldtäkter. När man är så liten borde man inte veta vad det är? Eller? Jag vet nog inte vad som är normalt ärligt talat…
    Hur påverkar dom tankarna dig idag? Tänker du fortfarande likadant?
    Det jag kan känna idag är att tankarna är lättare att kontrollera. Men dom dyker fortfarande upp.
    Pratar du med någon och behandlar din PTSD? Har du pratat med någon professionell om detta?

    Kanske finns det någon metod för att locka fram förträngda minnen. Men det måste vara fruktansvärt jobbigt.

    Trådstartaren

    Usch vad tråkigt att höra vad du varit med om. Fyfan va Sjukt att vuxna kan göra så. Hur mår du idag, har du bearbetat detta i terapi eller hur har du hanterat det?

    Jag är också väldigt fundersam över vad det kan bero på, ifall det kan vara vanligt hos andra barn att tänka så. När jag googlat ser det inte bra ut, utan är ofta tecken på något problematiskt typ att man sett/varit med om saker.

    Gissar att det isåfall kanske är något jag varit med om i väldigt ung ålder, att jag inte minns det men att det fanns kvar på något sätt hos mig som barn? Men skitsvårt att veta, antar att man aldrig kmr få veta heller? Funderar på att fråga mamma om de va nåt hon tänkte på när jag var liten men de skulle ju öppna upp för en väldigt obehaglig frågeställning.

    Jättesjukt.. Men det inser man inte fören man är äldre.. Jag har haft psykologkontakt men har aldrig vågat prata om det här. Har en massa annat som behövde hanteras. Det är så otroligt mycket skam i det. Känner inte du detsamma? Du är den första som jag hör nämna det faktiskt.

    Nej, jättesvårt att ta upp det med den andra föräldern. När man pratar om anknytningsproblematik så kan trygghetsmönster bli skeva redan från späsbarnsåldern. Det är vanligt att adopterade får det jobbigt trots att de inte minns sina första år. Så det är inte helt osannolikt att något hänt dig.

    Men som du säger.. vad är chansen att någon ska erkänna något? Speciellt så här långt efter. Det är verkligen tabubelagt att tala om sex öppet. Speciellt när tankarna svävar iväg på saker som man normalt inte gör eller ens vill göra. Gränserna är otroligt otydliga. Kanske är det vanligare än vi tror. Folk kanske blandar ihop sexfantasier och andra sextankar med att det skulle vara något som definierar dom, något de tror att de vill göra. Man kan ju tänka på att äta chokladglass även om man inte gillar det. Det kanske inte behöver vara så konstigt.. Som vuxen alltså.

    Finns det inte någon form av hypnos? Skulle du vilja veta?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.