Hem > Forum > Arbete & Skola > Svartsjukan äter upp mig

Svartsjukan äter upp mig

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Avatar

    Jag och min man har varit ett par i snart 18år. Jag skulle säga att vi har ett bra förhållande.

    Jag är och har alltid varit sjukligt svartsjuk, det går inte att hantera. Jag försöker så gott jag kan sen vi träffades att aldrig någonsin visa det.
    det skiner såklart igenom ibland och han vet att jag är svartsjuk och har svårt att lita på folk men ute i närheten av den omfattning som pågår.

     

    Han har aldrig gett mig en anledning att vara svartsjuk, han visar dagligen hur mycket jag betyder för honom och vi älskar att umgås med varandra varje ledig tid.

     

    ikväll är han på julbord med jobbet, jag går sönder. Har sån hemsk ångest att jag knappt kan andas och har blivit tvungen att skära mig för att överleva kvällen.

    Min hjärna driver över så fruktansvärt och jag vet inte hur jag ska hantera det.

    Jag får upp scener i huvudet att han träffar massor med tjejer och inser att jag inte är den han vill fortsätta leva med.

    jag känner mig otillräcklig som fru, som mamma, som kollega.

    har ständigt dåligt samvete för jag borde prestera bättre på jobbet, vara en gladare och bättre fru, ha bättre tålamod med barnen och sluta glömma allt.

     

    jag orkar verkligen inte mer och behöver hjälp för att komma vidare.

     

    Avatar

    <3 Tycker inte du ska behöva ha det såhär, fina du. Har du prövat terapi? Tror det skulle kunna göra susen! Förmodligen är det någonting som du har upplevt i uppväxten som gör att du har mekanismer som sätter igång i kärleksrelationen? Det går att få hjälp <3

    Avatar
    Trådstartaren

    Hej!

     

    jag har sökt hjälp i 5 års tid utan att få någon som helst hjälp.

    jag har gjort tre självmordsförsök och legat inlagd på akuten.
    Capio ångest och depression centrum säger att jag är färdig behandlad innan jag ens fått träffa en psykolog.
    fick träffa en psykolog 5 ggr innan hon slutade, då hamnade jag längst bak i kön. Fick träffa en sköterska under tiden som skrev att jag inte längre hade några problem och togs då bort i kön igen.
    min läkare tycker jag bör ”ta tag i livet” och vill inte alls förstå problemet.

    har haft med mig både min mamma och man till läkaren då jag har svårt att säga som det är och inget hjälper.

    ingen vill hjälpa mig. Så jag orkar verkligen inte mer.

    Så jag har knte jätte stort förtroende för vården överhuvudtaget tyvärr.

    Avatar

    Jag förstår, det låter fruktansvärt att du inte ens fått träffa en psykolog. Hur kan man vara färdig menar de när man inte ens börjat? Är inte så förvånad då jag har ungefär likadan erfarenhet själv. Jag fick nog för x-antal år sedan och sökte privat terapi (traumaterapi, psykodynamisk terapi, KBT och EMDR) istället. Det kostade skjortan men man slapp iaf bli avvisad och fick ju då träffa just psykologer och kunde börja terapiarbetet. Rekommenderar det ifall det finns ekonomiska möjligheter <3

    Avatar

    Jag och min man har varit ett par i snart 18år. Jag skulle säga att vi har ett bra förhållande. Jag är och har alltid varit sjukligt svartsjuk, det går inte att hantera. Jag försöker så gott jag kan sen vi träffades att aldrig någonsin visa det. det skiner såklart igenom ibland och han vet att jag är svartsjuk och har svårt att lita på folk men ute i närheten av den omfattning som pågår. Han har aldrig gett mig en anledning att vara svartsjuk, han visar dagligen hur mycket jag betyder för honom och vi älskar att umgås med varandra varje ledig tid. ikväll är han på julbord med jobbet, jag går sönder. Har sån hemsk ångest att jag knappt kan andas och har blivit tvungen att skära mig för att överleva kvällen. Min hjärna driver över så fruktansvärt och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag får upp scener i huvudet att han träffar massor med tjejer och inser att jag inte är den han vill fortsätta leva med. jag känner mig otillräcklig som fru, som mamma, som kollega. har ständigt dåligt samvete för jag borde prestera bättre på jobbet, vara en gladare och bättre fru, ha bättre tålamod med barnen och sluta glömma allt. jag orkar verkligen inte mer och behöver hjälp för att komma vidare.

    God Fredags e.m. här på MiND Forumet.

    Har läst dina inlägg precis nyss och hör VERKLIGEN att Du har blivit SÅÅÅ OERHÖRT dåligt behandlad av vården.

    Jag finns här hela dagen LÅNG och även under Julhelgen.

    Om Du vill så får Du gärna höra av dig till mig i skrift och jag lyssnar mer än gärna på dig och även komma med vägledning och information / upplysning vart Du kan söka för vårdkontakter osv…

    På återhörande…

    Mvh Anonym medmänniska

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.