Slutet nära

[Olive Duryfa]

Hej!
Nu är jag här igen.  Har haft lov en vecka samt varit rejält förkyld. Börjar rätta till sig nu.
Sist jag var här såg läget lite bättre ut. Men det kan snabbt ändras, även om det inte gjort det än. Relationen funkar bättre men ibland undrar jag om jag inte vill skiljas? Kanske är det normalt. Ett annat problem som dykt upp är att jag kanske inte kan få jobb här nere igen, och vad händer då? Hon säger att det tar vi då men det det kan också vara att stoppa huvudet i sanden. Vi får se.
På det hela mår jag lite bättre även om jag tänker en del. Skall försöka att sluta älta då det inte leder till något ändå. Mitt stora problem har varit att jag trycker ned och förminskar mig själv vilket i sin tur blir ett utdraget självmord. Att de inre destruktiva krafterna kan vara så starka att man inte vill leva längre.

Jag var på ett pratcafé, ett ställe där ensamma själar samlas och pratar och umgås. Kände ingen men fick snabbt kontakt och det kändes bra. Kommer att gå dit igen när jag är här nere en helg. Skulle kunna tänka mig att ställa upp som volontär dvs. öppna och stänga plocka fram lite fika och så. Det betyder så mycket för människorna men min insats är så liten i jämförelse. Tyvärr kan detta inte bli verklighet förrän lite längre fram. Men betydelsefullt.

Ska sakta men säkert börja med tolvstegsmetoden och arbetat mig igenom den grundligt. En sak jag märkt är att jag är inte riktigt lika dyster längre och jag ger mig tusan på att det delvis har med EA att göra. Lite svårt att dela positivt när de andra delar negativt men det kanske ger de andra lite hopp i tillvaron. När jag lyssnar på dem har jag det inte alls så illa som de har det. Och kanske kan jag tänka mig att leva ensam igen om det skulle vara så. Skulle jag bli själv skulle jag inte leta upp någon ny i alla fall. Men det har jag visserligen aldrig gjort. Det har löst sig ändå på något sätt.

Snart står julen för dörren och för en gång skulle är jag tidig med klapparna. Dessutom har jag fått svärmor att komma hit. Kanske siste gången eftersom hon är 75 åt.

Hade öppet hus på jobbet där jag fick stå och ta emot tipslappar och dela ut priser. Funkade super. Hade hur trevligt som helst och fick en väldigt positiv kontakt med människorna. Kanske är jag inte ett hopplöst fall ändå, eller så är ja det.

Att helt utesluta skilsmässa har jag inte gjort. Men vi har gjort en del förändringar till det bättre. Framförallt mår jag bättre nu, även på torsdagar som är den stora deppardagen.
Hur har du det?

[Purple Pyteqi]

Bra att det verkar kännas bra. Jag känner igen det där med att leva utefter vad som händer, andra säger att man ska leva efter att ta saker vartefter dom kommer, men jag känner som du då stoppar man huvudet i sanden. Älltningar leder nog ingen vart som du skriver, även om det är självupplevda saker som stör ens tankemönster.

Du skriver positivt om ”pratcafet”, innehar det också en 12-stegsmodell, eller är det ”bara” en sammankommst för ensamma i största allmänhet. Ja när man sett hur baksidan av vårt sverige ser ut med utstötthet, ensamhet etc så behövs sådana ställen.

Kan nog vara så att EA har hjälpt dig på rätt köl igen.

Jasså, du är klar med klapparna. Har du bra kontakt med svärmor?

Jag tror deffenitivt inte att du är hopplös.

Har du något svar på varför just Torsdagen är stora deppardagen?

Jag önskar jag kunde vara positivt inställd, jag har idag haft en ”panikångestattack” såsom jag skulle beskriva det iallafall, nät hjärnan springer iväg och kokar över, när jag får sådana attacker sitter jag bara och skakar, vilket jag gjorde här i eftermiddags, jag har svårt att förklara varför, det kommer bra, men nu är jag på banan igen. Jag fick ett negativt besked från vårdcentralen att dom vill avsluta mina samtalskontakter, dom har sett över sitt uppdrag och långvariga samtalskontakter är inte vårdcentralens uppdrag, så jag får två till som avslutning. Hoppas livet ler mot dig också trots att det är Torsdag i morgon…

[Olive Duryfa]

Hej!
Efter en tids förkylning är jag här. Varit sängliggande i förklylning med värk i hela kroppen.
Mina tankar och känslor går lite upp och ned men visst blir man nedstämd av att ha varit sjuk. Trots att jag är på benen är jag inte riktigt frisk än. Och visst pendlar man mellan hopp och förtvivlan. Även om det har förändrats till det bättre så är det inte stabilt. Är ju såklart beredd på det värsta livet kan kasta på en.
Älta inte bra och löser inget, men lätt att hamna i. Jobbar på att försöka bryta tankemönster, lyckas ibland och det är bra. Tror att EA gjort nytta. Skall ta itu med tolvstegsmodellen på allvar snart. Såklart kommer det att ta tid men på något sätt känns det värt det. Efter mötena brukar det kännas ganska lugnt, nästan harmoniskt. Så det händer ändå lite.
Pratcafet är bara ett ställe där ensamma människor träffas för att prata och komma i kontakt med varandra. Bara att prata med någon gör en väldig nytta för människor, även om det mest är almmänt snack. Det är själva konttkten som är viktig och vi svenskar har lätt för att låsa in oss istället för att söka oss ut. Sen är det ju inte lätt att hitta rätt ställe. Går  man ut på ett vanligt fik och försöker prata med folk blir man automatiskt en kuf. Håller man tyst och sitter ensam på ett pratcafe blir man en kuf. Intressanta iaktagelser:)
Till jul kommer det att severas någon julmat på pratcafeet. Inte alla har den lyxen. Och det finns även en restaurang i Hbg som bjuder alla ensamma på mat på julafton, helt gratis. Kravet är att man bokar sig i förväg. Som du själv skriver har vårt sammhälle fått en dyster baksaida bakom den glansiga fasaden. Vi lever i en illusion? Lite Matrixtankar…. Hur som helst är det fint att vissa sträcker ut en hand till de som behöver.

Svärmor kommer på julafton. Kanske sista gången hon orkar med så de är viktigt. Enligt min fru vill hon inte lkängre skiljas eftersom det blivit en sådan stor förändring. Vi hamnade i en negativ/destruktiv spiral som bara fortsatte. Vi förstod nog inte vad som hänt någon av oss, bara att det inte gick längre. Efter nyår träffar vi en terapeut igen och det känner i alla fall jag att det känns välkommet. Som jag sagt till min fru ”Vi har fått en gåva. Nu är det upp till oss att ta vara på den och göra något bra av den”. Med det menar jag att jag kommit till insikter om varför det blivit så som det blivit och först nu kan det gå att åtgärda. Själv påstår hon att hon var trött på själva situationen, inte mig. Och visst var jag också trött på situationen. Det känns ändå som om jag vill fortsätta och leva, även om det skulle sluta med skilsmässa.

Varför är torsdagen den stora deppardagen? Vet inte men det har blivit bättre och bättre. Att röra på sig har en stor betydelse. Skulle kunna tro att man har förväntningar och krav på sig själv som skall infrias när man kommer hem men det kan också vara ett tankemönster som inte behöver ha sin grund i något. Bara just ett mönster. Försöker leva lite efter EA ocj jag måste nog säga att det påverkat mig i positiv riktning. Det finns så många som har det riktigt dåligt och själv har mn rena lyxlivet järfört med många andra. När jag varit på pratcafet har jag blivit väldigt ödmjuk inför andra och det är ju bra. Hoppas jag kan flytta ned igen och då skall jag anmäla mig som volontär där. Att öppna, fixa lite och stänga cafeet är inge större uppoffring men gör så mycket för andra människor.  Och det är en go känsla.

Ångest vet jag vad det är och vad det kan göra med en människa. En gång fick de komma med ambulans, jag trodde det var kört men det vara bara ångest.
Hur har det gåt med dig och dina samtalskontakter? Riktigt kass ifall de drar in det? Vad gör du sen? Har för några år sedan haft det så också. Det måste då gå sex månader innan man fick tillträde till 20 nya gånger. Är det så hos er också?

Har själv kommit å varför jag är som jag är och hur barndomen påverkat mig. Det är just det som kommit ifatt mig idag. Helt plötsligt är det väldigt klart varför allt blivit som det blivit och nu är det bara att ta tagi det, med små steg och mycket reflektion. Känner nog att det där med psykolog är förbi förbi just nu. Att söka förklaringar på olika sätt har gett mig väldigt mycket och tilsammans med EA där det är fullständigt normalt ”att känna” kan jag ändå se en strimma ljus.  Har bestämt mig för en lite resa i sommar. Bara för att komma bort lite. Är jag inte skild då reser vi tillsammans annars blir det på egen hand. Inlandsbanan kanske… Beror lite på hur det ser ut i världen, om det är stabilt och så. Annars kan det kanske bli utomlands.

Efter allt detta som hänt har jag ändå kunna finna ett slags lugn. Tänker inte så mycket på att jag måste ha pengar till det ena och det andra. Istället har jag fått upp ögonen över vad som är viktigt i livet, och vad det innebär är väldigt individuellt. I alla fall ur mitt perpektiv. Behöver inte ha så mycket utan frihet är något jag värdesätter väldigt mycket. Sen vill jag nog läsa lite böcker och så – kvalitetstid.

Nu är det snart jul  och för många en stor plåga. Ensamheten blir som tydligast då.

Nu har jag babblat om mig och mitt lilla helvete. Hur går det för dig?

[Purple Pyteqi]

Det var ett långt inlägg, helt klart har du en bättre lösning på tillvaron än du hade för ett par månader sedan. Helt klart håller jag med dig om att ältande inte löser något men är lätt att hamna i. Själv har jag nog hamnat i ett ältande, bekymrad och destruktiva tankar. Är mycket bekymrad över att jag inte kan leva mitt liv som jag vill, senaste veckan har min situation med att jag inte kan/vill köra bil, man blir mycket isolerad på landet, tar mig till affären en gång i veckan via hjälp av min kontaktperson.

Tycker att jag är i en trist situation, där jag blir sittande ensam på julafton, inget stort problem i sig, har varit så sedan 2 år tillbaka.

Kan förstå din reflektion om att man blir en kuf om man går ut på ett vanligt cafe och plötsligt bara börjar prata med någon, medan man blir en kuf om man sitter tyst på era samtalscafeer. Kul att ni ska äta någon slags julmat när julen närmar sig. Själv ska jag åka med en vän och äta julbord nu den 5/12, jag har lite blandade känslor för det. Å ena sidan ska det bli bra att komma ut i samhället som en vanlig människa, å andra sidan är jag pga min depression, väldigt svårt med ljudkänslighet. Det du skriver om ängest, kan man nog inte säga att det BARA är ångest, du liksom jag har nog känt att ångest kan vara väldigt påtagligt, ibland mår jag så dåligt att jag bara skakar, svårt i det läget att tänka annorlunda, man får bara vänta ut det.

Bra att ditt förhållande verkar fungera bättre, och att terapeuten verkar fungera bra, du verkar se fram emot nästa möte efter jul/nyår.

Roligt för dig att se fram emot att resa till sommaren. Inlandsbanan kan nog vara kul.

Jo jag håller med om att pengar inte betyder allt i livet, jag har varit sjukskriven i flera år, och lever idag som en spillra kvar av vad jag tjänade för 10 år sedan, jag är glad att jag äger huset utan några lån, däremot får ju inget oförutsett inte inträffa, då spricker det.

Som sagt det blir en ensam jul för mig, det känns inte roligt, men jag är ”van”.

Här ligger det en dm snö och är kallt, oroligt med vad denna vintern ska kosta, har eluppvärmt och luft-luft värmepump, samt två kaminer, har inte eldat i kaminerna än i år. Jag har vedboden full med ved så jag hoppas jag kan elda lite och sänka elkostnaderna, vi får se. Det är som sagt ett ältande och dåligt mående för både verkliga och ”overkliga” orosmoment.

Jag har inte så mycket mer att berätta just nu, hjärnan är tom på intryck, eller jag kan inte riktigt tänka klar, som sagt jag ska åka på julbord på tisdag, blandade känslor, men det ska nog bli bra, skulle det vara så att jag inte känner mig bra inför den dagen får jag väl avboka.

Ha det så bra, det var roligt att höra ifrån dig, trotts en veckas uppehåll.