Sjukskrivning?

[Pink Pyjumy]

Hej!

Min man har den senaste månaden talat mer och mer om att ta livet av sig (med ganska konkreta planer för hur). Det är flera saker som inte är bra för honom, men den akuta saken med att ta livet av sig handlar om stress över hans jobb under slutet av april och maj.

Jag tror att det vore bra om han kunde bli sjukskriven i och med att det är jobbet som vållar mest ångest. Han vill inte utan säger att det är bättre att ta livet av sig innan den 27 april som är ett tillfälle på jobbet han är extra stressad över, men idag öppnade han för att han kanske skulle kunna tänka sig sjukskrivning. Men hur gör man? Vart vänder man sig? Min man litar inte på vården och är livrädd för att bli inlagd, och jag vet inte hur man gör för att få hjälp i den här situationen. Jag är också rädd att vi ska kontakta dem men att de skickar hem oss igen vilket har hänt tidigare för min man med andra problem. Min man vill skada sig för att vara säker på att få hjälp vilket förstås låter fullständigt vansinnigt. I hans hjärna är det rimligt för som han säger är alternativet att dö.

Har någon råd?

/ Förtvivlad anhörig

[Indigo Bykale]

Hej. Svåra problem ni har. Det ni kan göra är att gå till vårdcentralen efter han har varit  hemma sjuk en vecka. Jag tror de kan sjukskriva honom en / två veckor. Han ska definitivt inte skada sig själv. Hoppas att det löser sig. Kram.

Skönt att han kan tänka sig sjukskrivning. Att se självmord som första utväg känns ganska extremt. Att byta jobb eller sjukskriva sig är en mer normal reaktion.

Jag tror att han kanske skulle behöva någon form av samtalsterapi. Tyvärr så är det är olika bemötande beroende på vilken vårdcentral man har och hur man lägger fram sitt problem när man ber om hjälp. Inlagd blir man nog inte i första laget. Är han orolig över sin reaktion att vilja ta livet av sig är det vad han ska söka hjälp för. Det brukar finnas mycket bakom det. Stress och ångest som påverkat honom fysiskt kan han också bli sjukskriven för. Att vara ärlig i mötet med läkaren om sina farhågor är också något jag tror gynnar en i längden.

Lycka till och hoppas han hittar lite lugn inom sig.

[Pink Pyjumy]

Tack för svar båda. Ja, det är ju en väldigt märklig idé som lösning på ett ändå ganska konkret problem (ur min synvinkel), men han har liksom gått i baklås omkring det här, och ser alla andra möjligheter som omöjliga och att det är bättre att ta livet av sig än att försöka ändra på något.

Till saken hör att han ser sin karriär som över och inte tycker att det finns någon annat han är kompetent för, och att han kastat bort de senaste tio åren av högprestigeutbildning och för honom väldigt stressande arbete för ingenting. (Min man är forskare och har hela tiden arbetat med sitt specialintresse, som han nu alltså inte klarar av att arbeta med, så det blir ju en livskris för honom.)

Han har också haft stress- och ångestproblematik länge och har en del tvångsbeteenden/intrusive thoughts som det verkar för mig, men är inte diagnosticerad för det utan bara depression sedan tidigare. Det har dock varit bättre senaste åren, men sedan blivit värre igen nu senaste tiden.

Jag ska försöka få honom att gå till vårdcentralen. Kan man annars åka till akutpsykiatrin och få hjälp, om det blir akut? Han är lugnare ibland, men får som skov när han inte riktigt går att resonera med men han är väldigt dålig på att be om hjälp i vården. Han kan också bli extremt arg/rädd och får lätt panikångestattacker.

Återigen tack för svar. Har svårt att själv samla tankarna runt det här.

Låter jobbigt att han anser att allt är över och att han slösat tid på sitt yrke.

Du borde såklart inte gå igenom det ensam men förstår att det är svårt att veta var man ska vända sig. Tror vården är rätt plats faktiskt. Du kan ringa för din egen skull också och få råd.

Vad gäller honom är jag rätt säker att han kan få akuthjälp om du är orolig för att han skulle behöva det. Däremot borde han söka hjälp redan nu.

[Pink Pyjumy]

Red Legybo skrev:

Låter jobbigt att han anser att allt är över och att han slösat tid på sitt yrke. Du borde såklart inte gå igenom det ensam men förstår att det är svårt att veta var man ska vända sig. Tror vården är rätt plats faktiskt. Du kan ringa för din egen skull också och få råd. Vad gäller honom är jag rätt säker att han kan få akuthjälp om du är orolig för att han skulle behöva det. Däremot borde han söka hjälp redan nu.

Ja, just nu blir det inte så mycket fokus på mitt mående, men jag ska prata med vårdcentralen och se om jag kan få någon typ av samtalskontakt för mig så småningom.

Nu har det varit något bättre med min man senaste dygnet vad gäller de akuta självmordsplanerna. Jag försöker ta upp sjukskrivning då hans mående kommer upp och i övrigt bara underlätta situationen så mycket som möjligt, men det har inte lett till något konkret ännu vad gäller vårdkontakt. Däremot har min man berättat för ett par av sina kollegor om sitt mående, och de verkar också vara inne på att hjälpa honom med sjukskrivning om han skulle gå med på det. Det känns bra att någon mer än jag vet att han inte mår bra. Jag har kollat upp en del telefonnummer, både för akut och mindre akut kontakt, så jag är beredd om min man skulle vilja få hjälp.

Vill återigen tacka för stöd och råd i den här extremt tunga perioden.